Dunca dem vit och blå

Diego Costas tjuvknep har inte undgått någon vid det här laget. Många gamla uvar svingar och säger att det var bättre förr.

Och så kanske det var. Vad vi vet så var det inte tjuvknep på plan det skrevs om iallafall. Nej, istället för tjuvknep handlade rubrikerna ofta om 193 centimeter långe Duncan ”Big Dunc” Ferguson, anfallaren som spritt språngande naken slog knockout på tjuvar i sitt eget hem – vid två olika tillfällen dessutom om någon fått för sig att ”Big Dunc” var ett one-hit-wonder.

– Jag brukade undvika honom, sa den annars orädde Roy Keane i en intervju i fjol.

Duncan Ferguson var ny i Rangers inför säsongen 1993/94. Målmässigt hade han inte riktigt fått till det men han stångades på väl däruppe som tuff centertank. I en sådan duell med Jock McStay, högerback i Raith Rovers, försökte Ferguson tvinga Jock McStay till att begå ett misstag. Och visst begick McStay ett misstag – nybörjarfelet att vända sig om för att klaga över att Ferguson klängde och slet för att slå sig fram mot den hopplösa långbollen som var på väg ut mot hörnflaggan och över linjen. En dansk skalle blev svaret, passande nog kallat ”Glasgow Kiss” på brittisk slang. Läppen sprack på McStay som golvades av Fergusons attack. Visselpipan ljöd. Påföljd? Frispark till Raith Rovers. Inga repressalier för Ferguson. Kanske ville domaren som inte utdelade något gult eller rött kort helt enkelt inte vara näste man på tur att få smaka på en dos av Fergusons medicin efter att ha stirrat in i de mordiska ögonen. Det skotska rättsväsendet la dock inga fingrar emellan när rättvisa skulle skipas. Man kan utan att tänja på sanningen medge att det fanns fog för fällande dom.

Ferguson hade vid det här laget, blott 22 år gammal, redan dömts tre gånger innan för misshandel. Glasgowkyssen som inte renderat i ett gult kort på fotbollsplanen slutade istället vid att Ferguson dömdes till tre månaders fängelse. Det vackra i kråksången finner vi i detaljerna.

Den första misshandeln Ferguson dömdes för var en skallning av en polisman.

Den andra misshandeln var när Ferguson slog och sparkade på ett fan som gick på kryckor.

Den tredje misshandeln var en aningen oklar situation med en fiskare som slutat tumultartat.

SFA, det skotska fotbollsförbundet, beslöt i efterhand att stänga av Ferguson i tolv matcher. Vad gjorde då Big Dunc? Jo, eftersom att han är en man som inte glömmer inbillade eller faktiska oförrätter, så drog han sig tillbaka från landslagsfotboll efter blott sju spelade landskamper.

Fängelsetiden var tänkt som en tid för kontemplation för Ferguson. Rehabilitering gick dock inte riktigt som tänkt. Strax efter att han avtjänat sitt tre månader långa straff skrev han på för Everton i Premier League. Målmässigt gick det helt okej (102/47) och det trots att han drogs med efterhängsna skadeproblem. Men det återstående minnet hon fansen är att han på rekordtid slog nytt rekord när han blev förste spelare att syna det röda kortet nio gånger. Till höjdpunkterna räknas en rak höger i ansiktet på Paul Scharner, brottningsmatchen med Paul Ince, strypgreppet på Steffen Freund och en armbåge i ansiktet på Tomas Hitzlsperger. Om inte det räcker för att förklara vad för typ av människa Big Dunc var så är det bara att fundera över Roy Keanes ord ”Jag brukade undvika honom”. Det alltså sagt av en, eh, inte helt stabil person kan vi kanske säga, som sparkat av knät på Alf-Inge Håland på grund av att norrmannen sagt något dumt.

Fergusons två mest ikoniska ögonblick inträffade dock utanför planen. Det första inträffade 2001 när inbrottstjuvar brutit sig in för att stjäla champagne och whisky från Everton-anfallaren. Rent spekulationsvis så är det lätt att föreställa sig hur scenen måste ha sett ut för de stackars tjuvarna. Den enorme Big Dunc hade vaknat till och spritt språngande naken sprungit ner till alkoholförrådet. Den ene av tjuvarna gjorde det alla människor med självbevarelsedrift skulle ha gjort – han sprang för glatta livet. Den andre begick misstaget att svinga en vodkaflaska mot en vrålande Big Dunc.

I polisrapporten berättade Ferguson hur han duckat undan flaskan och svarat med att golva tjuven med en högerkrok. Andra rapporter hävdar att Ferguson både sparkat och slagit flera knytnävsslag innan polis ankom till platsen. Vad som dock står klart är att tjuven fick spendera kommande två dagar på sjukhus till följd av Fergusons insats som brottsbekämpare.

Nu trodde ni kanske att historien om Big Dunc slutar där? Nej, två år senare så var Ferguson aktiv som brottsbekämpare en andra gång. Kanske trodde den här tjuven att Ferguson var ringrostig. Eller så visste han helt enkelt inte vem han jävlades med. Ännu ett inbrottsförsök, ännu en person som sprang in i Fergusons näve och ännu ett sjukhusbesök. Domen från polisen löd så här denna gången: ”Vi är nöjda med att husägaren (…) agerade modigt och ansvarsfullt när han stötte på inkräktare i sitt hem”.