Esset från Soweto

Om han hade varit verksam i en annan tid sägs det att han skulle varit lika stor som Ronaldinho, Zinedine Zidane och Lionel Messi. Istället är han bara en bortglömd sydafrikansk legendar. Låt mig introducera er för esset från Soweto – Patrick Ntsoelengoe.

I diskussioner kring de bästa spelarna i världshistorien landar de allra flesta av oss till slut i ett ”för och emot-snack” kring europeiska och sydamerikanska spelare. Om vi vänder blickarna mot Afrika – för att se deras kontinents bästa spelare – handlar det ofta om ett fåtal lirare. Samuel Eto’o, Didier Drogba och Yaya Touré ropar den yngre generationen. De äldre kontrar med George Weah, Abedi Pelé och Roger Milla. Kanske är det någon av dem, kanske inte. Vissa spelare blir helt enkelt bortglömda. De föddes i fel tid och hade fel förutsättningar. En av dem är Patrick ”Ace” Ntsoelengoe, mannen som alltjämt ses som en av Sydafrikas bästa spelare någonsin. Eller som Sydafrikas förre detta förbundskapten, Clive Barker uttryckte det:

”När du skriver boken om Sydafrikas fotbollshistoria, högst upp i den absoluta toppen måste det vara kungen själv – Ace.”

”Nästan en perfekt fotbollsspelare”

Patrick Ntsoelengoe föddes den 26 februari 1952 i ett apartheidstyrt Sydafrika. Att han råkade vara mörkhyad var dock ingenting som skulle stoppa honom från att nå framgångar i ett land där den vita minoriteten styrde. Redan som ung visade han sina talanger såväl inom musiken som tennisen. Det var dock inom fotbollen som han skulle komma att lyckas. Efter spel i Powerlines och Mohlakeng Home Stars värvade storklubben Kaizer Chiefs honom som 17-åring 1969. Det var där – och i Nordamerika – som han skulle komma att sätta sitt avtryck.

I landslagssammanhang fanns det få tillfällen att få se Ace (på svenska: esset), som han kallades. På grund av apartheidregimen var Sydafrika avstängda av FIFA och därmed även bannlysta från såväl de Afrikanska Mästerskapen som VM. En omtalad match spelades dock 1976. Argentina, som två år senare skulle komma att vinna VM på hemmaplan, skulle möta Sydafrika i en träningsmatch. I ett försök att undgå en FIFA-bestraffning ställde afrikanerna för första gången upp med ett multietniskt landslag, en match där vita och svarta spelade sida vid sida. Argentina fick åka hem med en förödmjukande 1-5-förlust. Det var dock inte fyramålsskytten Jomo Somo som hyllades mest. Det var Patrick ”Ace” Ntsoelengoe. Den argentinske förbundskaptenen, Oscar Martinez, beskrev honom på följande vis:

”Han är nästan en perfekt fotbollsspelare. Han kan dribbla, han kan skjuta, han kan försvara. Han är bra i luften, bra på marken. Han är bra överallt du kan tänka dig.”

Patrick ’ace’ Ntsoelengoe – Kaizer Chiefs pic.twitter.com/vfJolWL77m

— DiskiPhotos (@photos_diski) 9 juni 2013

Just att inte få representera Sydafrika i landslagssammanhang, i någon större utsträckning, är något som forne lagkamraten Alan Merrick tror smärtade Ace.

”Han hyste en stor stolthet för sitt land och han pratade flera gånger om att inte kunna spela för Sydafrika på grund av bojkotten. Han tog det ganska hårt.”

Tre finalförluster – noll vinster

Det var, som sagt, dock inte i landslagströjan som Ace skulle komma att sätta sitt stora avtryck. Det var i Soweto-klubben Kaizer Chiefs och i NASL (föregångaren till MLS), där han kom att tillbringa elva säsonger. Det är hans insatser där som gör att han än i dag är ihågkommen som mittfältsgeneralen som inte enbart nöjde sig med att hans lag vann – utan gjorde att de vann med stil. Under tiden i Kaizer Chiefs hade han under en period Eddie Lewis som manager, han valde att likna Ace vid en legendarisk spelare.

”Om han hade varit född 20 år senare hade Ace njutit av samma status som Ronaldinho.”

Just hans magnifika teknik var någonting som imponerade på den gamle Liverpool-anfallaren David Fairclough, som spenderade en säsong i NASL med Ace.

”Ace var förmodligen den första spelaren jag såg jonglera med en boll, i dag kan alla akademispelare göra det men på den tiden var han den mest talangfulla spelaren jag någonsin sett.”

I NASL representerade Ace Miami Torros, Denver Dynamos, Minnesota Kicks och Toronto Blizzard. När han väl lämnade fotbollen fanns han med i toppen gällande såväl mest spelade matcher som flest gjorda mål. Även i den totala poängligan utmärkte han sig, då Ace parkerar på en sjunde plats genom tiderna. Framgångarna gjorde även att han två gånger spelade All-Star-matcher och dessutom fick hedersvärda omnämnanden ytterligare tre gånger. Trots poängen och det vackra spelet fick Ace aldrig vinna NASL. Tre finalförluster, i den slutspelsbaserade ligan, var det bästa han mäktade med.

Two of my favorite Kicks; the feisty Ron Futcher and the skillful Patrick ”Ace” Ntsoelengoe. pic.twitter.com/7PmDWrbFuU

— Minnesota Kicks (@ace_ntsoelengoe) 21 oktober 2014

”Ett stort leende på sina läppar”

I Toronto Blizzard spelade Ace tillsammans med Juventus-ikonen Roberto Bettega. Det var dock inte den italienske anfallaren som fick publiken att jubla högst, det var nämligen Ace som rev ner mest applåder från läktarna. Clive Toye, som var ordförande i Toronto Blizzard, har beskrivit Ntsoelengoe som en tystlåten och snäll man. Trots oroligheterna hemma i Sydafrika ska han bara ha gnällt över regimen en gång – när hans del av landet utropades till en separat nation (Bophuthatswana) och Ace fråntogs sitt pass. Gällande hans fotbollskunskaper är Toye på det klara – i dag hade han varit en stjärna.

”Om Ace hade spelat på senare år hade han varit lika känd som vilken som av de nuvarande europeiska stjärnorna. Han hade skicklighet, blicken, superb passningsförmåga, en förmåga att göra mål, självförtroende att göra det otänkbara. En riktigt bra spelare.”

Alan Merrick var lagkamrat med Patrick Ntsoelengoe i såväl Minnesota Kicks som Toronto Blizzard och kommer även han ihåg en blyg kille med en otrolig talang.

”Han var lika bra som många av de stora namnen som var över här i staterna – och då menar jag George Best, Beckenbauer och Cruyff. Han gjorde saker med bollen som andra helt enkelt inte gjorde.”

”Han var en frisk fläkt då du stod där och undrade vad han skulle göra härnäst, och han visste inte heller. Han kom på det under tiden – och varje gång jag såg honom hade han ett stort leende på sina läppar.”

I NASL ska Ace kvalité varit på samma nivå som Cruyffs. Foto: Miermet, Rob (Anefo)/Wikipedia (Creative Commons).

Med blicken fäst vid bollen

Under sina år i Nordamerika återvände han under säsongsuppehållen hem till Sydafrika. För att spela fotboll. För att representera sitt kära Kaizer Chiefs. Väl hemma i Sydafrika passade Ace på att glänsa. När Ace var på sin topp, mellan 1974 och 1984, vann Kaizer Chiefs mästerskapet nio gånger. Lagkamraten Marks Maponyane kommer mycket väl ihåg hans förmåga men menar att det inte finns någon spelare som honom i dag, då spelet går så mycket fortare och Ace var en spelare som gillade att ta tid på sig.

”Hos Chiefs är han ihågkommen som en spelare vars briljans fick dig att tänka ’Hur i hela friden gjorde han det?’.”

I Kaizer Chiefs fick han smeknamnet Mabheka Phansi – mannen som alltid kollar ner. Det kom sig då han alltid hade blicken fäst bollen istället för på sina med- och motspelare. Det var dock aldrig något problem då Ace, enligt Marks Maponyane, alltid hade koll på sina medspelare.

”Han brukade producera fantastiska passningar – när jag ser vad Xavi gör för Barcelona nu och passningarna han slår, påminner det mig om Ace.”

Patrick Ntsoelengoes passningsspel höll sådan kvalité att det gjorts liknelser med Xavi. Foto: Dmitry Neymyrok/Wikimedia Commons (Creative Commons).

Clive Barker, som var manager när Sydafrika vann Afrikanska Mästerskapen 1996, menar att Ace än i dag är den bäste spelare som landet producerat. När Barkers Amazulu mötte Kaizer Chiefs i ett dubbelmöte i en cupfinal 1976 gjorde Ace ett så pass imponerande mål att Barker ställde sig upp på tränarbänken och applåderade målet. Exakt hur bra Ace var? Ska vi lyssna till just Clive Barker var han en toppspelare. Barker har sagt att han var lika bra som Zinedine Zidane och dessutom yttrat citatet:

”Om Ace var här nu skulle det pratas om honom i samma mening som Fernando Torres, Cristiano Ronaldo och Lionel Messi.”

Dog – 54 år gammal

Som en produkt av det Apartheid-styrda Sydafrika missade fotbollsvärlden inte bara Ace konster i landslaget. Även många europeiska ligor valde att bannlysa sydafrikanska spelare, vilket gjorde att Ntsoelengoe fick nöja sig med spel på hemmaplan och borta i Nordamerika. Enligt Alan Merrick var det dock inte enbart den enda anledningen. Han menar att Ace inte hade vidare horisonter än att spela i Nordamerika på sommaren och Afrika på vintern. Merrick tror helt enkelt att han inte var tillräckligt ambitiös.

Än i dag ståtar Ace med rekordet för flest antal gjorda mål i Soweto-derbyt, det mellan de sydafrikanska storklubbarna Kaizer Chiefs och Orlando Pirates. Totalt mäktade han med 19 mål mot rivalen. Ett rekord som vissa menar aldrig kommer att slås. Även i USA har man visat sin uppskattning för hans insatser. De 87 målen och 82 assisten, på 244 matcher, gjorde att han 2003 valdes in i USA Soccer Hall of Fame.

Efter karriärens slut återvände Ace hem till sitt kära Sydafrika och fick till slut se aparheiden nå sitt slut. Foto: flowcomm/flickr (Creative Commons).

Efter att ha avslutat karriären återvände han hem till sitt kära Sydafrika, där han verkade som ungdomstränare för såväl sitt älskade Kaizer Chiefs som i landslaget. Den 8 maj 2006 drabbades Ntsoelengoe av en plötslig hjärtattack och avled, blott 54 år gammal. Knappt tio år efter sin död är han fortsatt ihågkommen som en briljant tekniker och Sydafrikas kanske bäste fotbollsspelare någonsin.

Den lilla skara som fick njuta av hans konster är på det klara. Han var en spelare av absolut högsta klass, en kille som inte fick det erkännande han förtjänade. Patrick Ntsoelengoe. Ace. Mabheka Phansi. Eller som man säger, kärt barn har många namn.

Källor: BBC, New York Times, SouthAfrica.info, Soccer Laduma, The Globe and Mail och Metropolitan Premier Cup.