Ett tjurigt välkomnande till den absoluta toppen

Författare:
Uppdaterad: 8 november, 2016

Bayern München under ombyggnad. I Dortmund har Thomas Tuchel prestigevärvat. Det här skulle bli året man på allvar skulle kunna hota Bayern München. Med tio spelade omgångar är det till vår stora förvåning inte Dortmund som hotar FC Bayern. Andraplatsen innehas istället av en ytterst kontroversiell och för tillfället obesegrad nykomling – Rasen Ballsport Leipzig. 

2014 slog Malmö FF till mångas jubel ut RB Leipzigs systerklubb Red Bull Salzburg i kvalet till Champions League. En av frontfigurerna hos de ljusblåa hjältarna hette Emil Forsberg. Fotbollen sades segrat över marknaden, hjärtat hade segrat över pengarna. När samme Forsberg några månader senare skrev på för en klubb inom Red Bull koncernen kom det som en käftsmäll för alla oss som tidigare jublat. Varför välja en Bundesliga 2 – klubb före anbud från förstaligor runt om i Europa och Champions League spel med MFF?  Pendeln hade enligt många svängt över till pengarnas favör. Forsberg menade däremot att han hoppade på ett spännande projekt och att RB Leipzigs förutsättningar var unika. Det jag tror att Emil Forsberg såg var en av Europas finaste träningsanläggningar, och framväxten av en av Tysklands bästa akademier. I Leipzig fanns en vision om vad som ska ske inte fokus vad som har skett. I Leipzig fanns en vilja framåt, till nästan vilket pris som helst. Att få vara med på en resa till toppen vägde tyngre än att få ansluta direkt till den samma. Forsberg är idag är en en av de bäst betalda spelarna i klubben som för tillfället enbart ligger fem mål efter giganterna Bayern München i Bundesliga-tabellen

.

emil_forsberg_-_der_aufstiegsfeier_rb_leipzig_2016

Emil Forsberg lämnade Malmö FF och spel i Champions League för RB Leipzig i Januari 2015

Foto: Christian Bier/Wikimedia (Creative commons)

 

Med detta sagt säger jag inte att kritiken som yttras mot Leipzig saknar grund. Vi har sett hur övriga Red Bull lag använts med det kommersiella intresset i främsta rummet. Jag har full förståelse för de Dortmund-fans som valde att bojkotta lagets bortamatch mot nykomlingen. Jag kan till och med, även fast det var extremt, känna med Dynamo Dresden supportrarna som kastade in ett tjurhuvud på planen. För visst finns det saker som provocerar. Att genom skyhöga medlemsavgifter kringgå en av tysk fotbolls mest ädla regler, den så kallade 50+1-regeln, som skyddar medlemmarnas intressen är inte vackert på något plan.

Jag förstår även att det måste kännas frustrerande att klubbar med decennier av historia och hängivna fans blir omsprungna av en nyrika klubbar som försöker nå sportslig framgång den finansiella vägen. De två tydligaste exemplen de senaste åren är Manchester City och Paris Saint Germain. I bägge dessa fall har vi två klubbar som visserligen har en anrik historia med blandade framgångar. Dessa klubbar har fans flera decennier tillbaka. Men de är också två klubbar som över en natt tar sig till fotbollens absoluta topp tack vare externa pengar. Så väl PSG som Manchester City tillhör numera den toppskiktet i Europa, men de har tagit sig dit på bekostnad av spelarikoner och fansens status.

Är Leipzig då verkligen så mycket sämre?  Visserligen kan namnet RasenBallsport Leipzig associeras till ägaren Red Bull, men principen är densamma som i fallen med Manchester City och PSG.  Leipzig har, till skillnad från ovan nämnda inte satt någon kultur på spel. De har inte framkallat någon identitetskris hos supportrar. De har inte, i alla fall inte än, köpt spelare för hiskliga summor pengar för att nå sin framgång. Istället har de från dag ett medgett att de inte har någon tradition, inte har någon kultur, men att de är villiga att bygga något. Pengar har visserligen spenderats men på unga spelare, som Naby Keita, Yussuf Poulsen och Timo Werner, samt investeringar i infrastruktur kring klubben.  Och jag måste medge att det som de bygger är spännande. Laget är ungt och  spelar en härlig intensiv pressfotboll. De har flertalet spelare representerade i de tyska ungdomslandslagen. För första gången på över tjugo år har staden Leipzig ett lag i högsta divisionen och för första gången sedan 2009 spelar ett lag från forna Östtyskland i Bundesliga att samlas kring. Så sin ringa ålder och historia till trots bidrar RB Leipzig som den förenande samhällskraft vi vill att en fotbollsklubb skall vara.

 

Dansken Yussuf Poulsen har varit i klubben sedan 2013

Dansken Yussuf Poulsen har varit i klubben sedan 2013 och tillhör stommen i lagbygget

Foto:Werner100359/wikipedia (Creative commons)

 

Givetvis ska man vara försiktig med att dra förhastade slutsatser. Bundesliga är än så länge bara tio omgångar ung. Det går dock inte att förneka att Leipzig för tillfället är ett av Tysklands bästa och mest spännande lag.

Frågan är om de kommer att bli en accepterad klubb?

RB Leipzig kommer aldrig kunna mäta sig med den snudd på heliga stämning och det kulturarv som finns på Westfalenstadion i Dortmund eller på Anfield i Liverpool. Historiskt är de närmre hundra år efter många av aktörerna på den stora scenen. Däremot har de redan ett lag som spelar en fartfylld underhållande fotboll. Fotbollsmässigt kan de därför också vara med och konkurrera. Fotbollsmässigt håller RB Leipzig på att bygga ett lag som de kommande åren hör hemma i toppen av Bundesliga. Dessutom har de en arena med 40 000 fans och en stad som faktiskt tror på fotbollen igen bakom sig. Lägg där till en av Tysklands erkänt främsta ungdomsakademier och ett gigantiskt upptagningsområde. RB Leipzig har såväl ambitionerna som förutsättningarna att ge, i första hand Tyskland, men på längre sikt även den absoluta världstoppen ytterligare en aktör.

Och är det verkligen så himla fel?

Även fast jag alltid kommer få gåshud av gemenskap, ståplatsläktare och You Will Never Walk Alone så måste jag konstatera:

Mer bra fotboll är alltid bra för fotbollen. Oavsett ur vad den är kommen.

 

Källor: theguardian.com, bundesliga.com, dailymail.co.uk

 

Omslagsfoto: Axel Schwenke/Flickr ( Creative commons)/Tim Ream/Wikimedia (Creative Commons)