”Forrest Gump” ger Arsenal både bett och rutin

Författare:
Uppdaterad: 27 juni, 2018

Unai Emery låter inte Arsenal-revolutionen vänta. Första pusselbiten i lagbygget är Stephan Lichtsteiner, den schweiziska högerspringaren med det smickrande smeknamnet ”Forrest Gump”.

Rutinerad gratisvärvning i all ära, men har vi även fått en indikation om ett lite tuffare, lite elakare och möjligen lite bättre Arsenal?

För första gången på evigheter innebär en ny säsong även ett nytt Arsenal.

När Unai Emery inleder sin renovering är alltså Stephan Lichtsteiner förste man in. Spelaren är knappast en nyckelvärvning per definition, men kan gott och väl vara en indikation på vad som kommer definiera Emerys lagbygge framöver. Värvningen är sund rent sportsligt. Laget saknar bredd på högerkanten, där erbjuder 34-åringen ett alternativ som är mer än tillräcklig back-up till Héctor Béllerin.

Låg risk, nyttig breddning, högt aktad vinnarkaraktär – på papper är det en logisk affär på alla tänkbara plan. Det är mer specifikt en värvning som snarare stabiliserar lägstanivån än påverkar högstaväxeln, vilket med tidigare säsonger i åtanke känns som en naturlig prioritering.

 Foto: Fabrice Coffrini/FIFA

*

Den hetlevrade högerbacken har länge varit känd på den europeiska scenen och har främst associerats med Juventus. Schweizaren har under sin tid i Serie A blivit känd som ett evigt inslag på italienarnas högerkant, både i roll som traditionell högerback men även som dynamisk wingback. Under Antonio Contes 3-5-2 var spelaren särskilt tongivande i en mer framskjuten roll, där spelarens bombarderande ruscher längs högerkanten gav viktig bredd i systemet och utgjorde ett effektivt anfallsvapen.

Reaktionen på värvningen från supporterhåll har varit minst sagt blandad där just spelarens ålder är ett påstått orosmoment. Generellt upplever jag att misstänksamheten mot äldre spelare överdrivs när transfers ska utvärderas – det finns otaliga exempel av spelare i det åldersintervallet som presterar på hög nivå i flera år framöver. Det är en grymt ogrundad uppfattning att ett lags värvningar exklusivt kan bestå av unga spelare med högt återförsäljningsvärde. Det finns en balans att uppnå här, och när rutinerade ledarfigurer som Per Mertesacker lägger skorna på hyllan finns naturligtvis ett tomrum att fylla.

Ålder medför givetvis rutin och ledarskap, vilket lyfts fram som ett positivt argument för schweizaren som förväntas bidra med en lagom dos cynism och elakhet. På pappret verkar en rutinerad vinnarskalle, nationell lagkapten och sjufaldig Serie A-mästare göra gott för ett lag som sedan länge vedertaget ”saknar ledare”. Det är dock dumt att vara alltför självsäker med en analys kring en spelares betydelse för omklädningsrummet, vilket är ett område där det finns ytterst begränsad insyn. Vi får lita på Emerys ord i att de värvat en spelare som kort och gott förbättrar Arsenal på och utanför planen.

*

Lika väl är det intressant att fundera hur denna värvning hade mottagits för något år sedan då det rådde en helt annan stämning i Arsenal som fotbollsklubb. Om vi idag hittar fördelar i schweizarens erfarenhet och ledarskap, hade vi med stor sannolikhet kritiserat värvningen som ålderstigen och omotiverad om den skett under det tidigare styret.

Nu är det betydligt enklare att hitta ljuspunkterna i värvningen, i och med att det går i linje med en tydlig förändring i klubben. Den tidigare förgiftade stämningen har långsamt bytts ut mot förväntan, något som givetvis bara ökar när klubben tidigt och målmedvetet förstärker tydliga problemområden från de senaste säsongerna. Detta inledande förtroende blir en tacksam buffert för Emery när säsongen drar igång i augusti mot Manchester City.

Och visst gnisslas det oundvikligt när ikoner som Jack Wilshere visas dörren, men å andra sidan är det just denna kompromisslöshet som länge efterfrågats av klubbens supportrar.

I skrivande stund har vi i princip fått fastslaget att hyggliga defensiva pjäser som Sokratis, Bernd Leno och Lucas Torreira gör schweizaren sällskap i Emerys revolution. Givetvis klingar det vackert i supportrarnas öron att Emery bygger ett Arsenal från försvaret och framåt, förhoppningsvis utan de barnsjukdomar som präglat laget under så lång tid.

Lichtsteiner är måhända en osensationell värvning, men för Emerys vision om ett mer robust Arsenal är det en hygglig början.

/Simon Pääjärvi