Gareth Barry stångar in sig i Premier Leagues finrum

Författare:
Uppdaterad: 20 september, 2017

Kvällens möte mellan Arsenal och West Bromwich blir någonting mer än bara en match på ligans höstkant. Allt tyder på att vi idag finner Premier Leagues meste spelare i bortalaget. Han besitter varken stjärnglans eller utomjordiska spetskvaliteter – men matcher spelar han uppenbarligen.

Idag förbereder Gareth Barry, 36, sig för match nummer 633 i ordningen. 

En av de mest iögonfallande sekvenserna från VM i Sydafrika är från Englands förlust mot Tyskland i Bloemfontein. Det tyska laget blottar engelsmännens höga försvarslinje med en lång passning ut på högerkanten, Mesut Özil sätter fart med boll – en-mot-en med mittfältaren Gareth Barry – som i princip blir kvarlämnad på mittplan när spelfördelaren sätter fart mot kortlinjen.

När engelsmannen väl hunnit tillbaka till sitt straffområde har Özil läckert serverat fram 4-1 på ett silverfat. Jämförelsen med haren och sköldpaddan var oundviklig.

Nu ser sköldpaddan ut att vinna loppet. Det riktigt långa loppet.

Foto: Tommy Low/Wikipedia (Creative Commons)

*

Hur sammanfattar vi då 633 matcher i Premier League?

12 år i Aston Villa, varav två med kaptensbindeln; engelsk liga- och cupmästare i Manchester City; respekterad ledare och viktig pjäs i Everton. Nu: nyckelveteran i ett väldrillat West Bromwich.

Rekord av det här slaget är ingen tillfällighet. Det skvallrar om en ofattbart jämn prestationsnivå under närmare 20 år.

Barry är en av få Premier Leagues få kvarvarande konstanter sedan början av 2000-talet. Spelaren har under åren samlat ihop många beundrare inom den engelska fotbollen; bland annat Ronald Koeman i Everton, som nyligen berömde honom som en av de mest fotbollsintelligenta spelarna han fått chansen att arbeta med. Spelarens styrkor finns i det välutvecklade passningsspelet, tacklingarna, det defensiva positionsspelet och den enorma fotbollsintelligensen. Likväl är det en karaktärsspelare som gärna axlar en stor roll i omklädningsrummet, något som West Bromwichs tränare Tony Pulis nyligen underströk som högst bidragande till värvningen av spelaren.

På planen är det en spelare som generellt bidrar med subtila men värdefulla insatser. Vanligen i en roll som ensam defensiv mittfältare eller som del av dubbelpivot, med en mer mobil mittfältare för att komplettera spelarens bristande rörlighet.

Rekommenderar starkt nedanstående video för en lite djupare inblick i spelaren de senaste säsongerna. Återkommande inslag är bland annat intelligent presspel och eleganta bollvinster, se: 4:104:27 och 5:14. Att spelaren besitter enorm känslighet i långpassningsspelet är även tydligt, med sina långa, svepande passningar från djup position, vilket naturligt blir ett bra underlag för kvicka spelvändningar. Se 1:36 och 1:54.

 

*

Vad som blir unikt när vi vill analysera just hur man uppnår ett stort antal matcher är att vi inte längre kan förlita oss att endast analysera absolut kvalitet hos en spelare, vilket oftast hamnar i centrum när spelarkarriärer bedöms. Uppenbarligen är det ju inte alltid de främsta spelarna som står högst i sådana här sammanhang.

Att spelaren varit en hygglig kraft genom åren är det ingen fråga om – men ni kan utan tvivel nämna minst tio mittfältare från samma tidsperiod som ni anser är överlägsna fotbollsspelare.

Hur kommer det sig att just Barry är Premier Leagues meste spelare genom tiderna?

Hög lägstanivå och anpassningsbarhet

Vi kan dra slutsatsen att en rekordspelare har egenskaper som i hög grad berättigar matchtid säsong efter säsong, vilket naturligt ställer höga krav på att en spelare presterar utan större ojämnheter.

Här är det mer relevant att tala om en hög lägstanivå än en hög högstanivå, där Barry ligger i lä mot tidigare rekordmannen Ryan Giggs, som under sin långa karriär nådde höga toppar otroligt frekvent.

Spelmässig och taktisk flexibilitet är en nyckel här, en spelare som kan utföra arbeten på olika positioner och framför allt i olika matchplaner får stora fördelar i konkurrenssituationer. Just mångsidigheten har varit någonting som spelaren haft till sin fördel, då spelaren i början av karriären agerat både till vänster och centralt i tre- och fyrbackslinjer, och därefter ofta som central- och vänstermittfältare.

Att på ålderns höst kunna anpassa sitt spel efter förändrade fysiska förutsättningar kännetecknar även de längsta karriärerna. Att ha styrkor som inte är alltför baserade i de fysiska egenskaperna är då en uppenbar fördel. Jämför till exempel med en snabb, men ensidig yttermittfältare var löpsteg dramatiskt försämras – var finner en sådan spelare plats?

I Barrys fall är utfallet desto gynnsammare. Från att ha tidigare ha varit en mer dynamisk mittfältare associerar vi idag honom som en mer statisk balansspelare, i en position spelaren kan nyttja sin goda spelintelligens för att bryta upp och fördela spel, utan ansvar för stora ytor.

Få långa skadeuppehåll

Utan att rabbla alltför mycket statistik ser vi att Barry endast vid två tillfällen gjort färre än 30 matcher i ligaspelet – två matcher i sin debutsäsong 1997/1998 och 20 matcher säsongen 2001/2002.

Tittar vi på skadehistoriken ser vi en rätt så vanlig skadefrekvens för en spelare på toppnivå – det unika ligger istället hur spelaren har lyckats undvika allvarligare grader av skador. Ett par månaders frånvaro här och där märks när siffrorna summeras ihop, likväl kan man aldrig utesluta att en karriär kan förkortas enorm vid grova skadebekymmer.

Vad kan man härleda detta till? Uppenbart skvallrar det om goda fysiska egenskaper hos spelaren, men vi kan nog också förutsätta att turen har spelat en lyckosam roll.

Hög relativ kvalitet och sunda karriärval

Den relativa kvaliteten mot resten av laget står som grund för speltid; en bra spelare i ett sämre lag garanteras speltid, medan en bra spelare i ett suveränt lag får det kämpigare. Detta gör det inte alltid optimalt för spelare som tidigt sökt sig till landets eller kontinentens främsta klubbar, där speltiden riskerar att minska eller utebli helt.

Lite snabbt bör det nämnas att England traditionellt sett inte är en exportnation av spelare. Om detta beror på ligans kvalitet, tradition eller ekonomiska situation är en debatt i sig, i vilket fall innebär det att en engelsman av Barrys kaliber mest troligt spelar sin karriär i exklusivt i Premier League.

När lagets status och kvalitet överensstämmer med spelaren – alternativt är sämre – finns naturligt bäst chanser för avtryck. Absolut ingen svår matematik. Om vi tittar närmare på spelarens formkurva stämmer den väl överens med statusen på klubbarna han spelat i: uppgång i Aston Villa, topp i Manchester City i Everton, viss nedgång i West Bromwich.

Kostymen har aldrig varit för stor för att fylla, helt enkelt. Speltid har varit en uppenbar prioritet.

Övergången till West Bromwich var förmodligen ett kvitto på liknande tankegångar. Det är ett drag som verkar förlänga rekordet med många, många matcher till.

*

/Simon Pääjärvi