Inför Allsvenskan del 2: Malmö jättefavorit – i år igen

Författare:
Uppdaterad: 26 mars, 2016

Den allsvenska premiären kryper allt närmare. I två delar kollar The Beauty of Football närmare på årets säsong. I den andra delen är det toppstriden som gäller. Återigen är det Malmö FF som är skyhöga favoriter till SM-guldet.

På den här sidan millennieskiftet har aldrig ett lag varit så solklar favorit till att vinna SM-guldet som Malmö FF var förra säsongen. Det slutade i ett praktfiasko. Medan IFK Norrköping fick fira ett efterlängtat guld missade MFF såväl medalj som Europaspel. Ändå är det ingen tvekan om att det är just fjolårsfemman, Malmö FF, som är jättefavorit till att vinna SM-guld även i år.

Medan konkurrenterna säkerligen börjat småsvettas över sommarens transferfönster, över rädslan att bli sönderköpta, sitter MFF lugnt i båten. Nyrikedomen gör att de inte behöver sälja om inte priset är tillfredsställande, och vid en spelarförsäljning har de gott om pengar för att köpa in en kvalitativ ersättare. Plånboksmässigt vet vi att Malmö är bäst i serien. Frågan är om de kan vara det även på planen? Om vi enbart tittar på pappret, så ja. Det är de.

MFF har landslagsmässiga toppspelare (Tinnerholm, Lewicki, Rosenberg och Berget), tunga nyförvärv (Christiansen och Kjartanson), meriterade veteraner (Wiland, Bengtsson och Árnason), lovande ynglingar (Brorsson, Rakip och Svanberg) samt en riktigt joker i Guillermo Molins. Dessutom har de, likt ifjol, allsvenskans bredaste trupp.

Jo Inge Berget Malmö FF
Jo Inge Berget är en av dem främsta namnen i Malmö FF:s stjärnspäckade trupp. Foto: Anders Henrikson/Wikimedia Commons (Creative Commons).

Sätt till vissa aspekter ser det bättre ut än förra året: De har fått behålla stora delar av laget, det finns ingen motivationsbrist och inget Champions League (eller möjligtvis Europaspel överhuvudtaget) som stjäl fokus från Allsvenskan. Likt att en del ser bättre ut finns det även saker och ting som ser sämre ut. Det största frågetecknet är nye tränaren Allan Kuhn som bevisligen är charmig och har lyckats bra i cupen men är ändå ett oprövat kort i de här sammanhangen. Två andra frågetecken är om de lider av överflödets förbannelse, med färre matcher riskerar missnöjet att sprida sig i den breda truppen, samt om de får ordning på försvarsspelet som var väldigt virrigt under fjolårssäsongen.

Anfallarna måste åter få fart på karriären

Även om Malmö FF får gälla som storfavorit bevisade IFK Norrköping förra året att det likväl går att vinna Allsvenskan. Likt så många gånger förr, de senaste åren, är det IFK Göteborg, AIK och IF Elfsborg som får ses som de stora utmanarna.

Blåvitt föll på målsnöret förra säsongen och ser lika vassa ut i år. Startelvan är likt MFF:s fullproppad med kvalité och kan, om Tobias Hysén inte tappat stinget i Kina, räcka till ett SM-guld. Två stora skillnader mellan svensk fotbolls giganter är dock truppens bredd och ekonomin. IFK Göteborg behöver inte mer än ett par skador för att se betydligt mer beskedliga ut, vilket inte minst syntes när Thomas Rogne gick i sönder ifjor. Även om Blåvitt skulle ha ett relativt skadefritt år är frågan om de får behålla hela laget. Den dåliga ekonomin gör att klubben med stor sannolikhet blir tvunget att sälja spelare till sommaren. Försvinner lirare som Salomonsson, Aleesami, Engvall eller någon ur den danska mittfältstrion kan det även innebära att det inte blir någon guldpytt på Kamratgården i år heller.

Om IFK Göteborg, sett till dagens lag, ser ut som en given guldkandidat är åsikterna kring AIK desto mer spridda. Vissa menar att det är i år som de ska ta det där guldet medan andra menar att AIK är betydligt svagare än i fjol. Vad vi i alla fall vet är att Solna-laget har målvakt, försvar och mittfält för att hänga med hela vägen. Firma Goitom/Bangura som stod för drygt hälften av lagets mål är dock borta. Klarar Avdic/Markkanen av att fylla luckan och återigen få karriären att blomstra i AIK? Om de gör det, då kan vi återigen räkna in AIK i den yttersta toppen. Om inte? Då sjunger Andreas Alm på den sista versen.

Eero Markkanen AIK
Eero Markkanen är åter i AIK. Kan han ersätta Henok Goitom och Mohamed Bangura? Foto: Anders Henrikson/Wikimedia Commons (Creative Commons).

Det fjärde laget som varit gjutet i toppstriden de senaste åren är IF Elfsborg. Borta är Anders Svensson men kanske än värre den irrationelle Arber Zeneli och stabile Sebastian Holmén. Trots förlusterna ska Boråslaget inte räknas bort. Kevin Stuhr Ellegaard är alltjämt en av seriens bästa målvakter, Marcus Rohdén styr och ställer på mitten, Viktor Claesson är på sin dag seriens kanske bäste spelare, Viktor Prodell är en potentiell skytteligavinnare och om Emir Bajrami hittar tillbaka till gammal form kan det helt plötsligt utvecklas till en riktigt rolig säsong i knalleland.

Nytt Norrköping – två lag som inte vunnit guld

Bakom de fyra topplagen (sett över 2010-talet) finns det dock flera lag som är potentiella medaljkandidater. Ja, med Norrköpings bragd från ifjor till och med guldkandidater.

Just IFK Norrköping är inget lag som lyfts fram i förhandstipsen. Det trots att de är regerande mästare, enbart har tappat Alexander Fransson under vintern och gjort så pass starka värvningar att de på förhand ser bättre ut än förra säsongen. Med ett inkommande sommarfönster, ett Champions League-kval och den bevisade svårigheten att försvara ett SM-guld är det inte konstigt att förstå varför Norrköping inte bär något favoritskap. Att räkna bort ett lag som har kvar fjolårets skyttekung Kujovic, där veteranerna Daniel Sjölund och Andreas Johansson styr och spelare som Linus Wahlqvist, Arnór Ingvi Traustason och Nicklas Bärkroth troligen är ännu bättre i år, vore dock direkt dåraktigt.

Emir Kujovic IFK Norrköping
Fjolårets allsvenska skyttekung, Emir Kujovic, spelar fortsatt kvar i Norrköping. Foto: Anders Henrikson/Wikimedia Commons (Creative Commons).

Norrköpings skrällguld har dock fått många att försöka leta efter vilket lag som skulle kunna göra en liknande bedrift i år. Allt som oftast handlar det om två lag. Den här gången är det dock inga falnande jättar utan två klubbar som tillsammans inte vunnit ett enda SM-guld. Klubbarna? BK Häcken och Örebro SK.

BK Häcken har imponerat i cupen och i potten ligger nu klubbens första titel någonsin samt en Europabiljett. Offensiven har länge varit Hisingsklubbens signum (även om fjolårssäsongens målskörd inte imponerade) och är likaså i år. Där finns en Paulinho som inte tycks kunna sluta göra mål, en Nasiru Mohammed som tycks tagit nya kliv, en ny duo från finska ligan (Schüller och Savage), en Martin Ericsson som alltjämt levererar och där Alexander Jeremejeff och Samuel Gustafson bara väntar på att explodera. Men sen var det defensiven också. Nu har sydafrikanske mittbacken Tefu Mashamaite gått sönder och missar vårsäsongen, Jasmin Sudic har fortfarande inte återfunnit MFF-formen och frågan är om Christoffer Källqvist är en målvakt som leder ett lag till guld? Visst, Mohammed Abubakari är en duktig städgumma men får Peter Gerhardsson ihop resten? Lyckas han med det. Då kan det bli en riktigt, riktigt rolig säsong på Hisingen.

Djurgårdens offensiva nyckeltrio borta

Även Örebro SK nämns som en outsider hos många. Kanske inte så konstigt då klubben varit magnifika under två raka höstsäsonger. Men lika bra som de varit på hösten, lika bedrövliga har de varit på våren. För Alexander Axéns gäng handlar det om att vara på tå från start. För framgångsspelarna från ifjol – såsom Jacob Rinne i mål, unge men rutinerade Astrit Ajdarevic och succémannen Martin Broberg är kvar i truppen. Dessutom är Alhassan Kamara tillbaka efter att ha fått fjolårssäsongen spolierad och såväl Michael Almebäck som Maic Sema har vänt tillbaka till svensk fotboll. På pappret ser Närkelaget ut att ha något riktigt spännande på gång. Men å andra sidan sa vi samma sak för ett år sedan, går det bättre i år?

Martin Broberg Djurgårdens IF
Efter flytten från Djurgården till Örebro var Martin Broberg en av allsvenskans bästa spelare. Foto: Anders Henrikson/Wikimedia Commons (Creative Commons).

Ett oberäkneligt lag, som gjorde en fin fjolårssäsong, är Djurgården. Frågan är var de står i år? Emil Bergström och Jesper Arvidsson har lämnat men är likväl hanterbara, om än kännbara, tapp. Desto värre är det att Nyasha Mushekwi inte finns kvar och framförallt att såväl Haris Radetinac som Kerim Mrabti går skadade. Nämnda trio var nycklarna i Djurgårdens offensiv förra säsongen och för att inte halka efter krävs det att andra spelare tar kliv. Såväl Daniel Berntsen som Sam Johnson gjorde imponerande debutsäsonger och kan säkerligen ta ännu ett steg i år. Mycket hänger dock såklart på hur bra Mathias Ranégie är. Prickar han formen kan Djurgårdssupportrarna säkerligen, likt ifjor, börja drömma om en rolig säsong. Om han däremot inte lyckas är risken stor att det här snarare blir ett mellanår innan klubben får ta ny sats 2017.

Någonstans där har vi toppstriden. Malmö som storfavorit, AIK, IFK Göteborg och IF Elfsborg som givna guldkandidater om de får ihop allting, IFK Norrköping som vid fullt allsvenskt fokus kan utmana i år igen och BK Häcken, Örebro SK samt Djurgårdens IF som potentiella outsiders till den absoluta toppen. Allsvenskan är ju, som så populärt sagt, världens jämnaste liga. Det är serien som vem som helst tycks kunna vinna.

Roberts allsvenska tips:

1. Malmö FF
2. AIK
3. IFK Göteborg
4. IFK Norrköping
5. IF Elfsborg
6. Örebro SK
7.  Djurgårdens IF
8. BK Häcken
9. Kalmar FF
10. Hammarby IF
11. GIF Sundsvall
12. Helsingborgs IF
13. Gefle IF
14. Östersunds FK
15. Jönköpings Södra IF
16. Falkenbergs FF

Inläggsfoto: Magnus Manske/Wikipedia (Creative Commons).