John Guidetti – stjärnorna eller trädtopparna?

Författare:
Uppdaterad: 28 januari, 2015

John Guidettis rivstart i Celticdressen bådade gott, men efter hand har formkurvan dalat vilket föranlett spekulationer angående 22-åringens framtid. En undersökning visar att 80 procent av Feyenoords supportrar vill att spelaren återvänder till klubben, men frågan är om det är rimligt att förvänta sig en favorit i repris av en spelare som i skrivande stund gått mållös ur nio raka matcher?

Majoriteten av er har förmodligen Guidettis senaste sejour i Feyenoord färskt i minnet. Succén var omedelbar och imponerande, tveklöst. Men är det skäl nog att vurma för en återförening?

Formsvag och petad

Celtic må vara Skottlands i särklass bästa fotbollslag för tillfället, men ligan som helhet håller förhållandevis låg kvalitet. Att lyckas inom skotsk fotboll kräver således inga magiska individuella kvaliteter, varför det faktum att svensken på senare tid tvingats agera bänknötare vid upprepade tillfällen enligt mig bör klassas som ett grovt underbetyg. Att anfallare i perioder har förtvivlat svårt att hitta nätmaskorna är sin sak, men att hävda att Guidettis måltorka är den enda anledningen till att spelaren förpassats till avbytarbänken är naivt. Jag skulle vilja påstå att den främsta orsaken bakom beslutet att peta talangen är dennes oförmåga att delta i spelet. Han bidrar helt enkelt inte tillräckligt mycket för att prenumerera på en plats i startelvan.

Och då ska det återigen understrykas att svensken kamperar i en liga som sett sina bästa dagar och som stadigt gått ner sig med anledning av svårigheterna att ekonomiskt konkurrera med övriga ligor. Celtic må ha helt andra resurser än övriga lag i ligan, men trots det har klubben förtvivlat svårt att locka till sig de riktigt stora namnen. Det är därför uppseendeväckande att Guidetti, som jag innan kycklingincidenten såg som svensk fotbolls största framtidshopp, inte har lyckats göra större avtryck. Och då spårar vi instinktivt in på nästa stora fråga; Var succétiden i Feyenoord det kvitto på en storslagen framtida karriär som många förutspådde? Eller är det snarare som så att den holländska ligans erkända defensiva brister är alltför stora för att kunna ge en objektiv bild av en offensiv spelares faktiska potential?

Övergången som alla hade väntat på

När Guidetti långt om länge flyttade på fiskpinnarna och kravlade upp ur frysboxen drog jag på smilbanden. ”Äntligen”, tänkte jag. Jag brydde mig inte om att svensken när det kom till klubbadress och ligatillhörighet tog 67 steg tillbaka när han bestämde sig för att signa ett låneavtal med allsvenska Brommapojkarna. Jag hade under lång tid förespråkat ett klubbyte då jag var övertygad om att möjligheten att få spela A-lagsfotboll var nödvändig för Guidettis utveckling.

I dag, nästan fem år senare, räds jag att en del av utvecklingspotentialen dog av köldskador i Manchester Citys välfyllda frysbox. Möjligen tog det för lång tid att hitta ut? Eller inte? Kanske är det rentav spökkycklingen som är den riktiga boven i dramat?

Vad kan vi förvänta oss?

Under åren har vi fått förmånen att, om än alltför sällan, bekanta oss med de spetsegenskaper som gjort att Guidetti getts förmånen att tillhöra en klubb av Manchester Citys dignitet (gudarna ska veta att Citys frysbox inte innehåller vare sig färdigrätter eller bacon = utfyllnadsspelarna i City är inga dussinlirare). Potentialen går inte att ta miste på, men som känt är det flera faktorer som spelar in när en fotbollsspelare ska ta det, inte sällan gigantiska, steget från valpigt talangfull till etablerad storstjärna.

Det är möjligt att en återförening med Feyenoord skulle få fart på 22-åringen. I så fall hoppas jag innerligt att en sådan övergång blir av. Men frågan kvarstår; Skulle det peka på att spelaren som innan VM-uttagningen 2012 beskrevs som Zlatan Ibrahimovics potentiella arvinge faktiskt är den världsanfallare som landslaget inom kort kommer att vara i skriande behov av? Eller skulle det blott styrka bilden av Eredvise som ett stort defensivt svart hål?

Inläggsfoto: Denniss/wikimedia. Licens: Flickr