Klopps arv bäddade för Dortmunds succé

Författare:
Uppdaterad: 7 april, 2016

För ett år sedan meddelade Jürgen Klopp att han lämnar Borussia Dortmund, det lag som han två år tidigare hade vunnit hela Europas hjärtan med. År 2013 ledde Klopp sitt projekt, Borussia Dortmund, till en prestigefull andraplats i Champions League. Knappt två år senare låg samma lag på nedflyttningsplats i Bundesliga. Utan stjärnor som Robert Lewandowski och Mario Götze, och med misslyckade värvningar som Ciro Immobile hade Klopps mannar under fjolåret enorma problem i såväl ligan som i Champions League. Till slut lyckades laget dock repa sig under de avslutande tio omgångarna och sluta på en sjundeplats i ligan och därmed säkra kval till Europa League.

Jürgen Klopp är en känslomänniska. Hans fotboll är känslobaserad. Därför är det inte konstigt att när glädjen var total så visste den inga gränser. När motgången å andra sidan närmade sig så kom den som en käftsmäll. I sina bästa stunder körde Klopps Dortmund gasen i botten och över allt och alla. Hög press och spring sönder motståndarna, en otroligt underhållande fotboll. När motorn däremot började hacka, när pressen genomskådades, så var det en motorväg genom tabellen och floppsäsongen var ett faktum. Att som i Borussia Dortmunds fall ligga sist i ligan med femton omgångar kvar skulle fått de flesta storklubbar att sparka sin tränare med huvudet före. Dortmund är dock inte en vanlig klubb och Jürgen Klopp är inte en vanlig tränare. Han sa att han skulle sluta när han inte kände att han var rätt man att leda laget, klubben stöttade honom fram till slutet. När han den 15e april 2015 bestämde sig för att meddela sin avgång visste hyllningarna inte några gränser.

444px-Juergen_Klopp_2014_(cropped)

Jürgen Klopp lämnade Dortmund efter säsongen 2015.

Foto: Tim Reckman/wikipedia (Creative commons)

Frågorna var dock många. Vad skulle det bli av Dortmund utan mannen som gett Westfalenstadion och den gula väggen ett ansikte? Skulle Klopp kunna träna något annat lag och nå samma framgång? Samtidigt drog spelare som Ilkay Gundogan och Marco Reus till sig blickar utifrån, skulle de bli kvar utan Klopp?  Att laget skulle studsa tillbaka till där de befann sig 2013 kändes avlägset men inte omöjligt. Å ena sidan lämnade Jürgen Klopp efter sig ett fantastiskt lagbygge. Å andra sidan lämnade han efter sig ett lag som inte fick ut maximalt av sin potential och gång på gång genomskådades. Efterträdaren Thomas Tuchel, som precis som Klopp hämtades från Mainz,  hade minst sagt en utmaning framför sig när han tog sig an Dortmund.

Och som han tog sig an denna utmaning. Men inte på det sedvaliga bekväma sättet: öppna plånboken och köpa spelare som passar hans filosofi. Tuchel har istället, på mindre än ett år, tagit grunderna från det Jürgen Klopp lämnade efter sig och utvecklat laget ytterligare ett par snäpp. Spelartruppen är med några få undantag identisk med den som för ett år sedan låg sist i Bundesliga. Tuchel har behållit charmen från Klopps högintensiva ”rock n roll-fotboll”  men säkrat upp spelidén med ett Pep Guardiola-inspirerat fokus på bollinnehav, kortpassningsspel och vilja att styra spelet. Denna spelidé ser ut att få Dortmund att matcha den poängskörd de hade när de vann ligan 2010/11.

 

Att spelet utvecklats innebär också att flertalet spelare tagit stora kliv det senaste året. Störst steg har utan tvekan Pierre Emerick Aubameyang tagit. Gabonianen har fått Tuchels förtroende som förstaanfallare och blommat ut till en mer allround spelare och europas hetaste spelare just nu. Hans 37 mål på 39 framträdanden är till och med bättre än Robert Lewandowskis facit i Dortmundtröjan. Därtill har värvningen av Julian Weigl visat sig vara ett riktigt kap och trots sin ringa ålder styr och ställer han på mittfältet tillsammans med kreatören Henrikh Mkhitaryan. Mkhitaryan som blev en symbol för fjolårets misslyckande och ryktades bort från laget har, tack vare Tuchels bollinnehavsbaserade fotboll, klivit fram och fyllt det tomrum som uppstod efter den smärtsamma förlusten av Mario Götze. Utöver detta har framtidsnamnen Erik Durm och Matthias Ginter tagit ytterligare steg, Ilkay Gündogan och Mats Hummels har fått vara skadefria stora delar av säsongen, Shinji Kagawa har hittat formen och den nya målvakten Roman Burki har stundtals storspelat.

 

400px-Pierre-Emerick_Aubameyang_IMG_1639

 

 

Är Aubameyang Europas hetaste anfallare just nu?

Foto: Thomas Rodenbücher/Wikipedia(Creative commons)

Dessutom har hypen kring Marco Reus har lagt sig, andra spelare ligger nu före honom i skottlinjen för storklubbarna. Reus har visat tydligt Madrid-miljoner inte biter på honom och att han stortrivs på Westfalenstadion. I Marco Reus finns potential att bli en kulturbärare. En ikon som stannar samma klubb största delen av karriären. Det enda som i mina ögon skulle kunna få honom att lämna Dortmund är möjligheten att återförenas med Klopp i Liverpool.

Borussia Dormund har studsat tillbaka och gör succé i både Europa League och Bundesliga. Ikväll ställs de mot mannen som en gång lade grunden till det vi nu ser. Ikväll återvänder Jürgen Klopp till Westfalenstadion, mindre än ett år efter att han lämnat klubben, för att ställas öga mot öga med den gula väggen och sitt forna lagbygge.

Liverpool har varit lite upp och ner samtidigt som Dortmund har bättre förutsättningar än på länge. Det råder ingen tvekan att Jurgen Klopp fortfarande går att tacka för detta, inte heller att han hoppade av i rätt läge. Klopp kommer att hyllas ikväll. Samtidigt som Thomas Tuchel med all sannolikhet kommer att vinna kampen. För vilken annan tränare skulle en förlust ikväll vara ett nederlag. För Jürgen Klopp är det en bekräftelse. En bekräftelse på att det han byggt i Dortmund inte var förgäves, men också att han hoppade av i exakt rätt tid.

Dessutom har Klopp ett nytt projekt på gång med Liverpool och projekt tar tid. Jag är helt övertygad om att han kan väcka liv i den anrika klubben, även fast det inte sker över en natt.

Samtidigt har Thomas Tuchel tagit Borussia Dortmund är tillbaka till den stora scenen. Och denna gång är dom där för att stanna.

 

 

 

Inläggsfoto: Marcus Unger/Wikipedia (Creative commons)