Klubbveteranen: ”Vi är som en liten familj”

Författare:
Uppdaterad: 20 april, 2016

Från division 1 till etablerat allsvenskt lag.
Tränaren Thomas Mårtensson och spelaren Johanna Andersson tillhör dem få som varit med på hela resan.
– Det är väl mycket det Vittsjö jobbar med. Sammanhållning, sammansvetsning, att vi är som en liten familj allihopa, säger klubbveteranen Johanna Andersson.

Tio minuter efter att vi planerat in vårt möte kommer Johanna Andersson in på caféet i centrala Hässleholm. Bortsett från oss är det inte särskilt mycket folk som befinner sig där – utan enbart fem bord, en dryg tredjedel av caféets kapacitet, är upptagna. Det luktar som det gör på fik mest. Nämligen en blandning av marsipan- och chokladbakelser som beblandas med doften av nybakat bröd. Anledningen till att Johanna Andersson blev sen var för hon var tvungen att vara kvar på skolan. Det då hon är idrottslärare på en av Hässleholms två gymnasieskolor, Hässleholms Tekniska Skola. Det är nämligen i Hässleholmstrakten som Kristianstadstösen har sitt liv numera. Hon lämnade Kristianstads DFF för Vittsjö GIK 2010 och är därmed den spelare som varit i klubben längst. Under sin andra säsong var hon med om det historiska avancemanget till allsvenskan.
– Det var det året som vi gick obesegrade genom division ett och gick upp i allsvenskan. Det var nog mitt roligaste fotbollsår någonsin, säger Johanna och tar därefter en klunk av sitt te med citronsmak.
Du kan väl utveckla lite mer om hur hela den här säsongen var.
– 2011 det var jättekul eftersom det var jättemånga gamla från KDFF som kom till Vittsjö. Så lagsammanhållningen var jättebra, vi hade kanske inte… Alltså på pappret hade vi ett ganska bra lag i ettan då, men man trodde ju aldrig att man skulle gå obesegrad genom hela serien, så det var jättekul. Fast vi vann serien några omgångar innan det var slut så hade vi som sporre att vi inte skulle förlora en enda match, att vi skulle gå obesegrade, förklarar Johanna.

Tränade ingenting – spelade alla matcher

En av förändringarna till säsongen 2011 var att Thomas Mårtensson blev ny tränare för klubben. Han har dragits med en influensa den senaste veckan och fyrtio minuter innan vi ska träffas tvingas han till att ställa in mötet. Vi beslutar att ta intervjun via telefon istället.
– Jag hade ju varit i Kristianstad i fjorton år, i Kristianstads DFF då. Så ringde Olof Sixten, sportchef i Vittsjö, och undrade om jag inte var intresserad att ta Vittsjö. Det måste varit 2010. Fast på hösten, så det var 2011 jag började i Vittsjö. Jag tyckte det var en bra organisation där. Mycket folk som ville jobba ideellt, det krävs för att man ska kunna få ihop det. Det var ju Olof Sixten, Anders Åberg, Madeleine Johannesson och Christian Johannesson. När dom berättade sin vision om att dom vill ha ett damallsvenskt lag, hade provat nåt år men inte funkat, då tänkte jag att det är inte så dumt – det skulle kunna gå, säger Thomas Mårtensson på sin breda skånska med hemvist nere på Österlen.

Vittsjö
Thomas Mårtensson behövde bara en säsong för att föra Vittsjö GIK till allsvenskan. Foto: Robert Rosén/Privat.

Redan under den första säsongen med Thomas Mårtensson vid rodret lyckades Vittsjö GIK med det omöjliga. De gick upp till allsvenskan. En avgörande faktor var Mårtenssons tre nyförvärv från gamla klubben Kristianstads DFF. In kom Vlora Bajraktaraj, Johanna Rosén och skyttedrottningen Sofie Andersson – som med sina 36 mål blev historisk som den bästa målskytten någonsin i division 1. Även om Mårtensson, lyfter fram Vittsjös bygemenskap som den enskilt viktigaste faktorn, menar han att spelartruppens flexibilitet blev avgörande.
– Där var många grejer som kanske inte hade gått att göra på elitnivå egentligen. Johanna Rosén blev militär i Halmstad och kunde knappt träna någonting och spelade i princip alla matcher ändå, normalt sett ska det inte gå och framförallt att folk accepterar det.
Jag pratade med ”Andy” innan och hon tog också upp att ni var obesegrade i division ett.
– Det är ju starkt. Det är inte så många som gjort det. Vi gjorde det förresten med Kristianstad också, säger Thomas och skrattar när han kommer på det.
Du har bra meriter i div 1.
– Jag har inte förlorat en match i division ett på 47 matcher, jag är hyggligt stolt över det.
Hur kändes det att gå upp i allsvenskan med Vittsjö?
– Eftersom jag gick upp med Kristianstad innan så har man nåt att jämföra med. Då känner jag att Vittsjö var betydligt större. Det är väl 1200 eller 1800 invånare eller nåt sånt i byn, beroende lite på hur man räknar. Det är extra roligt jämfört med Kristianstad, en stad där det är 55 000 invånare.

Vittsjö Andersson
I klubbstugan syns den dåvarande skyttedrottningen, Sofie Andersson, på banderollerna. Foto: Robert Rosén/Privat.

”Behåller några med hjärta för klubben”

Debutmatchen i allsvenskan slutade med ett 1-4-nederlag borta mot Umeå IK. Därefter chockade klubben fotbollssverige och fanns länge med i toppen av tabellen under sin debutsäsong.
– Sen vinner vi det mesta och ligger trea till 16:e omgången, det är riktigt bra. Första säsongen i allsvenskan är nästan alltid så att många inte vet så jävla mycket om laget, säger Thomas som, tack vare framgångarna, tillsammans med kollegan Ulf Palmquist blev prisad som årets tränare på fotbollsgalan 2012.
Medan debutsäsongen blev en succé har Vittsjö GIK haft det tuffare sedan dess – även om de hela tiden hållit sig på stabil mark. Efter två raka åttondeplatser kom klubben förra året nia – och var för första gången inblandade i bottenstriden långt in på säsongen. Johanna Andersson har förhoppningar om att de ska slippa ett liknande scenario i år.
– Denna säsongen hoppas jag att vi ska ta klivet upp till dom högre placeringarna. Men det har absolut varit kämpigt, förra året var det kämpigt.
En av skillnaderna inför den kommande säsongen är att klubben skrivit längre kontrakt med nyförvärven än tidigare.
– Det tar också tid när det kommer in så mycket nytt varje år, då tar det tid att bygga ett lag. Till exempel inför detta året har dom försökt signa vissa spelare ett plus ett för att man kanske ska kunna försöka bygga nåt inför framtiden, förklarar Johanna.

Likt under de tidigare säsongerna i allsvenskan har vintern inneburit en stor spelaromsättning hos Vittsjö GIK. Åtta nya spelare har inkommit till klubben medan lika många lämnat den.
– Det är egentligen samma recept varje år. Några lämnar och några kommer sen behåller vi några med hjärta för klubben, som Johanna Andersson och Sandra Adolfsson. I alla klubbar försvinner några och några nya kommer. Mycket beror på att man inte kan överleva på damfotboll, man måste jobba, träna mycket och det gör att många slutar i förtid för man orkar inte i längden. Det är väl tråkigt med damfotboll på så vis, att det inte finns mer resurser. Det är ju enorm skillnad jämfört med allsvenskan för herrar i lönebilden, säger Thomas innan han fortsätter.
– Tycker det är patetiskt när folk säger att damfotboll inte är lika populär som herrfotbollen. Då tycker jag förbundet kan gå in lite. Vi får ju inte mer än en procent av vad herrarna får. Så när förbundet fattat det bör dom inte klanka ner på klubbarna som jobbar ihjäl sig.

Fem kollegor – på sex år

Även Johanna Andersson är positivt inställd till hur spelartruppen förändrats under hennes år i klubben.
– Om man jämför med 2011 och i dag så har vi väl mer utländska spelare i laget. Vi hade ju även utländska spelare då men nu har vi betydligt fler. Men det är absolut ingen nackdel, det ser jag bara som en fördel. Att man får lära sig från alla olika kulturer och får lära sig hur andra folk tänker och arbetar och andra språk. Det är kul, absolut.
Hon kan dock inte förmå att inte blicka tillbaka till laget som klubben förfogade över när de vann division 1.
– Det är klart att det laget vi hade 2011, där hade man ju mycket kompisar som man varit med innan och spelat med jättelänge innan så det var ju lite tråkigt att dom slutade, det är klart. Men sen vill alla olika med sina liv. Vissa får heltidsjobb och vill satsa på det, vissa vill plugga, vissa vill skaffa familj. Nu är det bara jag och Sandra – och ”Iffe” har också varit där ett tag, så det är vi tre som hänger kvar. Men det är absolut kul med nytt också så man får utvecklas och lära känna nya människor, det är också kul.
Vad har då gjort att du blivit kvar under de här åren?
– Ja… Man är fast, säger hon och skrattar. Nej men jag tycker om själva föreningen, jag tycker om spelarna, jag tycker att jag utvecklas själv som person och som spelare. Så jag har inte sett någon anledning och lägga av eller byta klubb utan jag trivs med allt runtomkring och laget och tränarna. Så det är väl därför jag hängt kvar. Sen är jag ju härifrån också, eller jag är från Kristianstad.
Det är dock inte bara på spelarsidan som det varit en stor omsättning. Även på tränarsidan har det bytts flitigt. Vittsjö GIK har nämligen varje år en tränarduo men medan Thomas Mårtensson blivit kvar på bänken har kollegorna varit många. Efter Robert Grandén, Ulf Palmquist, Simon Sjöfors och Denise Reddy har han nu Håkan Magnusson vid sin sida – sin femte tränarkollega på sex år.
– Det har varit bra. Antingen får man byta ut sig själv eller ta in ny energi hela tiden. Med nytt folk kommer ny energi, säger han innan han fortsätter
– Därför är det bra med nytt folk, ny energi och nya idéer.
Trots att dina kollegor lämnat har du varit kvar i klubben, i en relativt lång period för att vara fotbollstränare. Varför det?
– Det är ett slitsamt yrke. Varför har jag blitt kvar… Det var en jävla bra fråga. Jag trivs ganska bra, framförallt trivs jag i små sammanhang. Tror inte jag trivts i en större klubb, känns som det är roligare att lyckas med små medel.

Damallsvenskan
Thomas Mårtensson stående längst upp till höger, med dåvarande tränarkollegan Simon Sjöfors nedanför. Foto: Anders Henrikson/flickr (Creative Commons).

En unik bedrift

Trots att Thomas varit kvar i klubben i säsong efter säsong menar Johanna att det är först nu som han har fått den roll som spelarna har efterfrågat.
– Vi som spelare har nog velat att han ska ha ett större ansvar, att han ska ha det mer ledande och det tycker jag han har fått detta året.
Thomas har ju, bortsett ditt första år, varit där hela tiden. Hur skulle du beskriva han som tränare?
– Jag har ju haft han sen jag var 15, jag har haft han i KDFF med så vi känner varann ganska väl. Han är väldigt kunnig, målmedveten, han har otroligt stort hjärta och skulle göra allt för oss och klubben, världens omtänksammaste människa. Han är rättvis, han är hård men rättvis tycker jag.
Att en liten förening som Vittsjö GIK gör sin femte säsong är inte enbart en enormt stor bedrift. Faktum är att det är unikt att ett sådant litet samhälle lyckats hålla sig kvar i eliten.

Vittsjö
Lilla Vittsjös bedrift är unik i Sverige. Foto: Robert Rosén/Privat.

– Det finns ingen by som överlevt mer än ett år innan, Mallbacken kanske i två år. Vi har överlevt i fem år. På 70-talet var lag från småbyar uppe och vände men då var det inte samma konkurrens som i dag. Man måste vara realist, så länge Vittsjö har ett lag i Damallsvenskan har dom gjort det riktigt bra, förklarar Thomas innan han kommer in på ännu ett sidospår – nämligen kring det faktum att han inte äger någon dator, någonting som han motiverar med all negativitet från framförallt anonyma människor.
Just Thomas och hans värvningar tror Johanna är en av anledningarna till att ett sådant litet samhälle som Vittsjö lyckats så bra.
– Vi fick hit Thomas som tog med sig Sofie och några andra från KDFF och vi jobbade mycket med sammanhållningen. Det kan man komma väldigt långt med. Jag kommer ihåg, eller vi alla kommer ihåg, den här matchen när vi mötte Tyresö hemma och spelade 1-1. Vi hade kanske en målchans och gjorde ett mål men vi spelade ändå 1-1 mot ett lag som hade världsstjärnor på varje position, medan vi på pappret inte ens kan jämföra oss med dom. Där kan man se att med kämparinsats och sammanhållning kan man komma väldigt långt med, om alla jobbar för varandra. Det är väl mycket det Vittsjö jobbar med. Sammanhållning, sammansvetsning, att vi är som en liten familj allihopa.

Hoppas på topp fem-placering

Förutom på tränar- och spelarsidan har Vittsjö GIK utvecklas mycket som klubb under de senaste åren. Thomas Mårtensson pekar på flera förändringar som skett under hans år i klubben.
– Man har väl följt med utvecklingen. Första året hade man ingen lön alls i division ett. Man gick ju i princip från nollbudget till fyra miljoner i omsättning. Då måste man jaga sponsorer för att hinna med plus med sjukgymnast, den har vi där oftare nu än i början. Det är också viktigt. Med åtta-nio pass i veckan blir det slitage men man måste samtidigt träna så mycket för att hinna med. Det är allt runt om, medicinska team, säger han innan han fortsätter.
– Man försöker med små medel flytta fram positionerna hela tiden. Sammanhållningen har väl alltid varit bra i Vittsjö. Som hon du pratade med, Johanna Andersson, som bär det vidare. Kulturbärare eller vad man kallar det. Vittsjö har ju en paroll som heter själ, hjärta och tradition och den är väl viktig att den bärs vidare från spelare och förmedlas till spelare som kommer från Nigeria, Finland eller Umeå.

Andersson Vittsjö
Johanna Andersson ses som en kulturbärare av tränaren Thomas Mårtensson. Foto: Robert Rosén/Privat.

Efter att ha fallit tillbaka i tabellen de senaste åren ser Johanna Andersson fram emot den kommande säsongen.
– Jag tror vi har goda chanser på att komma i alla fall topp fem, hoppas jag. Om vi kan få ihop allt. Det ser riktigt bra ut med det laget vi har, tycker jag. Så starkt lag som vi har i år tror jag nog inte vi haft på några år så det ska bli spännande och kul men sen ska man spela ihop alla lagdelar.
Varför har ni så starkt lag just i år?
– Dels för att vi fått behålla ganska många från förra året och för att vi fått in… Jag tycker att vi fått in världsspelare.
Även Thomas Mårtensson ser med tillförsikt på den nya säsongen och pekar på de två nigerianska nyförvärven, Josephine Chukwunonye och Ngozi Okobi, samt finskan Emmi Alanen.
– Ju mer konkurrens man kan få till, ju bättre blir dom svenska spelarna. Många menar att man tar in för många utländska spelare men jag hävdar att dom svenska spelarna blir bättre om dom får spela med utländska spelare av den klassen. Sen skulle vi aldrig haft råd med svenska landslagsspelare, för dom är för dyra. Vi kan egentligen få två bra utländska spelare för samma lön som en svensk landslagsspelare.
Vad gäller klubbens framtid menar Johanna Andersson att det är nödvändigt att hålla sig kvar i den högsta serien.
– Jag tror det är viktigt att Vittsjö som lag och förening håller sig kvar i allsvenskan. Skulle man trilla ur allsvenskan tror jag ganska många slutar eller lämnar. Men håller man sig kvar i allsvenskan tror jag man kan etablera sig i allsvenskan som mittenlag och uppåt. Absolut. I år hoppas vi komma, ja, femma och uppåt.
Att Vittsjö förblir ett allsvenskt lag i ytterligare några säsonger – det är ingenting som Thomas Mårtensson tvekar angående.
– En frågade mig för fem år sen. Kommer Vittsjö vara i allsvenskan om fem år? och skrattade. Då sa jag ja och det är vi. Säger du så, om Vittsjö kommer vara i allsvenskan om fem år, så ja det tror jag.

Fakta: Johanna Andersson
Ålder: 89:a, fyller 27 i oktober
Bor: Jag har precis flyttat till Hässleholm
Familj: Sambo, mamma, pappa och lillebror
Gör: Idrottslärare på HTS och pluggar 50 procent på distans. Sen ska jag sommarjobba på LSS-boende och i höst hoppas jag studera till socialpedagog
Position: Lite allround men just nu spelar jag mest ytterback, just nu är jag på vänster

Fakta: Thomas Mårtensson
Ålder: 48
Bor: Kivik
Familj: Nej, singel
Gör: Tränare i Vittsjö GIK

Passa även på att läsa de andra två delarna om Vittsjö GIK: Där klubblegendaren Kalle Olsson ger en återblick av hur damsektionen startade medan Linnéa Jonasson och Hanna Simonsson är talangerna som ska återge klubben en lokal prägel.