Marco Silva skapar efterlängtade gnistor kring Watford

Författare:
Uppdaterad: 11 juni, 2017

Jag vet var mina ögon kommer att vara när Premier League 2017/2018 drar igång.

För visst är det intressant huruvida Pep Guardiola kan revanschera sig på engelsk mark; hur snabbt motdraget till 3-4-3 sprider sig; eller om David Wagners terrierfotboll kan få Premier League finaste bolltrillare ur balans.

Trots det kan jag inte förhindra att ögonen allra först vandrar mot Hertfordshire, där vårens stora tränarsensation kritat på för två år.

Foto: Patrícia de Melo Moreira/AFP

Nu i efterhand är det nästan komiskt att se hur Paul Merson självsäkert spydde galla över anställningen av Marco Silva i Hull – något som i slutändan bara underströk engelsmännens egna tillkortakommanden. Silva bemötte skepsisen genom att på blott en månad förvandla ett lamslaget Hull till en väldrillad fotbollsenhet, var enorma hemmaform så när grejade kontraktet i Premier League.

Kursen mot nedflyttning sattes redan i augusti, där klubben knappt kunde mönstra en startelva vid säsongsstart. I januari var de fast förankrade i tabellens nedre ände. Missnöjet kring klubben var så pass utbrett att Silvas första match bojkottades av en stor del av hemmasupportrarna på KC Stadium.

En total motvind som alldeles snart skulle börja avta. En övertygande 2-0 vinst i debuten påbörjade vändningen för säsongen.

Ingen förvånas över att portugisen avstår från att följa klubben till en osäker framtid i Championship. För Watford å andra sidan är anställningen en lovande möjlighet att på allvar börja sikta ovanför mittenskiktet, vilket behövs om klubben vill etablera sig långsiktigt i Premier League.

Vad kan portugisen då medföra? För tillfället verkar han ett lovande botemedel mot både steril taktik som ljummen ambition.

Tydlig taktisk filosofi

Det är inte för intet som Silva jämförs med José Mourinho. Likt sin landsman betonar tränaren en enorm trygghet i den defensiva strukturen, lika väl är bägge trogna användare av 4-2-3-1, som bekant innebär enkel omställning till ett mer tillknäppt 4-5-1 i försvarsspel.

Att detta är en sund mentalitet för att överleva i Premier League är naturligt. Pozzo-familjen varit högst medvetna om att de anställer en tränare som inte endast garanterar en hög lägstanivå, utan även en stor potential för underhållande och fartfylld fotboll. I både Olympiacos och Hull har en enorm betoning på kvicka spelvändningar varit det huvudsakliga anfallsvapnet – ett hyggligt effektivt sådant. Lazar Markovićs mål i våras säger mer än tusen ord.

Det är en tydlig, framförallt beprövad filosofi i dessa sammanhang, som utan tvivel passar både lagets kapacitet som ambition.

För mer ingående analys rekommenderas Ross Brambles fina artikel om just Silvas taktik.

Optimism och energi

Silva är en tränare av den modern skolan, som trots sin unga ålder nått viss status på kontinenten. Att just Watford lyckades dra det långa strået var i sig en prestation, då både Southampton och Porto ryktats vara inblandade i dragkampen. Det är givetvis en seger som medför optimism, vilket inte ska underskattas när grunden ska läggas för en framgångsrik kultur kring klubben.

Inte för att sparkade Walter Mazzari skulle sakna tyngd i egen tränarmerit, men han visade sig aldrig vara rätt man för att ingjuta energi och skapa en positiv atmosfär kring klubben. Bristande resultat och än sämre dialog med klubbens supportrar leder bara åt ett håll.

Inte heller gav italienaren något överdrivet sympatiskt intryck. En vägran att lära sig det engelska språket har skapat viss kontrovers, något som inte helt förvånande verkar ha skapat kommunikationsbekymmer och stort missnöje bland klubbens tongivande spelare.

Mer energi, öppenhet och ambition – det är slagord som får de mest pessimistiska supportrarna att vakna till liv.

Fingertoppskänsla på transfermarknaden

Redan som tränare för lilla Estoril gjorde sig portugisen känd för sina känsliga händer på spelarmarknaden. Under klubbens rekordbrytande säsong, där laget slutade fyra i Portugal, bestod truppen av ett hopkok av lån, free agents och rester från Portugals stora klubbar. Inte helt olikt vårens stabila Hull, som bekant hade ett eget suveränt transferfönster bakom sig.

Silva och hans personal gav ett oerhört träffsäkert intryck på marknaden, och lyckades trots knappa resurser nå stor utväxling på sina satsningar. En handfull spelarlån i form av bl.a Premier League-bekanta Oumar Niasse och Lazar Marković gjorde lovande intryck.

Bland dessa nyförvärv vill jag särskilt framhålla Kamil Grosicki, en skicklig ytter som visserligen begärde en påtaglig transfersumma, men samtidigt utmärkte sig enormt under vårsäsongen. (PFA Player of the Month i april!)

Rimligtvis är det en spelare som kan finna sin nya destination i Hertfordshire till sommaren.


Starkare trupp, förbättrade ekonomiska förutsättningar, samma goda taktiska omdöme – Silvas andra säsong på engelsk mark medför höga förväntningar, något som egentligen aldrig fanns förra säsongen.

Där någonstans ligger såklart den största utmaningen för det portugisiska tränarlöftet.