Rayo Vallecano – enat med folket

Författare:
Uppdaterad: 12 november, 2015

Rayo Vallecano

Rent sportsligt har Rayo Vallecano inte gjort några större avtryck på fotbollskartan.
Men utanför planen är och förblir blixten från Vallecas en frontfigur och pionjär.

Sydost om den spanska huvudstadens pulserande centrum ligger arbetarklassområdet Vallecas – hem för La Liga-klubben Rayo Vallecano. Klubben, som grundades 1924, huserar sen 70-talet på en blygsam men charmig arena med plats för blott 15 000 åskådare. Förutom en kvartsfinalplats i UEFA-cupen (nuvarande Europa League) säsongen 2000/2001 har den rödvitrandiga Madridklubben levt i en ganska anonym tillvaro i den spanska fotbollen. Lägg därtill att klubbens hittills enda framträdande på den internationella fotbollsscenen togs tack vare ett fairplay-pris, då Rayos niondeplats i ligan säsongen dessförrinnan vanligtvis inte hade räckt för europeiskt cupdeltagande.
Även om Madridklubben som sagt inte gjort mycket väsen av sig på planen, så är det ändå något speciellt med Rayo Vallecano och dess stormiga historia.

Under 80- och 90-tal var Rayo en klassisk “jojo-klubb”, med andra ord en klubb som åkte fram och tillbaka mellan divisionerna. Samtidigt som man konstant slogs med ekonomiska problem. Säsongen 1991-1992 togs klubben över av en man vid namn José Maria Ruiz Mateos. En man som under 80-talet tillbringat en tid i fängelse för skattefusk. 1994 gav Ruiz Mateos makten i klubben till sin fru Teresa Rivero, som därmed blev den första kvinnliga presidenten i en spansk högstadivisionsklubb. I hennes ära bytte hemmaarenan Campo de Futbol de Vallecas namn till Teresa Rivero.

Enade av en känsla
Vi snabbspolar tiden. Närmare bestämt 18 år framåt. Året är 2011 och det spanska folket har tagit till gatorna för att protestera mot landets ledning. En ledning för ett land i kris med rekordhöga arbetslöshetssiffror. Ett land vars framtidsförhoppningar förmörkas i takt med den allt mer bistra ekonomin. Precis som för stora delar av den spanska befolkningen, slogs Rayo Vallecano för att överleva på pappret. Uteblivna löner var vardag. Majoritetsägaren Ruiz Mateos satt i en ny ekonomisk knipa. Supportrarna skanderade efter Teresa Riveros avgång. Röda kort viftades på läktarna, supportrar hamnade i bråk med polis och en bil tog eld.
Läget var kritiskt.
Efter att klubben annonserades vara bankrupt i februari 2011 inledde spelarna varje match med en protest mot ledningen och klubbens ekonomiska kris. Hållandes i en banner med texten: “Fixa problemen – betala ut lönerna”. Iklädda tröjor med orden: “Rayo och supportarna – enade av en känsla”. Vissa spelare valde att offra sina löner för att de obetalda funktionärerna i klubben skulle få en slant. Vissa spelare fick ingen lön de heller.
Fansen, spelarna och människorna i klubben fick till slut som de ville. Ruiz Mateos och Teresa Rivero lämnade över makten och hemmaborgen bytte tillbaka till sitt ursprungliga namn. Även om de ekonomiska bekymren kvarstod. Samtidigt, på planen, lyckades Rayo Vallecano säkra en uppflyttning till La Liga efter åtta år i den spanska andradivisionen.
Trots uppflyttningen till högstaligan fortsatte Rayospelarna att visa sitt stöd. I slutet av Mars 2012 tog spelarna ledigt från träning för att gå ut på gatorna. Tillsammans med miljontals andra spanjorer för att demonstrera mot den spanska makten. Ett Rayo Vallecano som då inte bara var enat med sina supportar och sin klubb – utan också enat med hela det spanska folket.

Räddades från vräkning
Två år senare lider fortsatt det spanska rikets mindre lyckligt lottade invånare av ekonomiska problem. En av de som drabbast värst är 85-åriga änkan Carmen Martinez Ayudo, boendes i Vallecas. Efter att ha jobbat som städare i hela sitt liv och bott i samma lägenhet nästan lika länge, kom polisbesöket i oktober 2014 som en total överraskning. Det visade sig att hennes son, som tagit över hemmet efter hennes mans bortgång, använt bostaden som säkerhet för att ta ett lån på ett hundratusentals kronor stort belopp. Carmen Martinez Ayudo hade en skuld på över 700 000 kronor som hon inte visste om.
En 85-årig änka skulle vräkas från sitt hem ut på gatan.

– Vi ska inte bara sitta här och göra ingenting. Vi ska hjälpa den här kvinnan.

Orden tillhör Rayo Vallecanos tränare Paco Jemez. Tillsammans med klubben och spelarna bestämde sig Jemez för att gå in och betala Carmen Martinez Ayudos hyra i resten av hennes liv.
– När vi får chansen att hjälpa en person från vårt område så gör vi det, fortsatte Jemez, som även påpekade att han gärna hade sett att man hade kunnat hjälpa ännu fler.
Ett år tidigare hade Rayo tagit sin hittills bästa ligaplacering med en åttondeplats. En plats som den säsongen skulle ha räckt till Europaspel. Ett utlandsäventyr som aldrig blev verklighet då klubben inte hade ekonomin nog att klara en UEFA-licens. Men likväl fortsatte Rayo att vara en symbol – enat med området Vallecas och dess invånare.

Osjungna hjältar
Rött för att stödja cancersjuka och deras anhöriga. Orange för handikappades rätt och integration i samhället. Gult för de som aldrig förlorar hoppet. Grönt för bevarandet av miljön. Blått för kampen mot barnmisshandel. Rosa för offren för misshandel i hemmet. Tillsammans bildar de en regnbåge till stöd för HBTQ-personers rättigheter.”

Så beskriver Rayo Vallecano sin bortadräkt inför årets säsong. I stil med deras klassiska River Plate-inspirerade hemmatröja, är designen byggd på en enfärgad vit tröja med ett diagonalt rött streck. Det röda strecket har dock bytts ut mot ett regnbågsfärgat streck i stöd för ovan nämnda grupper i den svartfärgade bortatröjan. Lägg därtill en gråfärgad tredjetröja, där det diagonala bandet istället är rosafärgat för att stödja kampen mot cancer – likt det svenska rosa bandet.
Klubben lanserade dräkterna med följande slogan:

Rayo – enade med de osjungna hjältarna.

Rayo Vallecano har konstant kämpat för att lysa i en ekonomi omgärdat av ett mörkt åskmoln. När man inte lyckats göra det på planen kan man göra det på andra sätt.

Det har blixten från Vallecas visat gång på gång.

 

Källor: Reuters, Wikipedia, WSC, rayovallecano.es, Fourfourtwo, liberoguide, theguardian.
Foto: K310/Wikipedia. Licens: Creative Commons.