Spelarna födda 1999 får oss att drömma

Författare:
Uppdaterad: 25 september, 2016

Antalet svenska spelare på den yppersta nivån är försvinnande få.
Framtiden ser däremot betydligt ljusare ut.

Vilka som får oss att andas störst framtidsoptimism?
Grabbarna födda 1999.

Ni vet hur det har sett ut de senaste åren. Herrlandslaget har sågats gång på gång – och frågan om det är vårt sämsta landslag någonsin har lyfts flera gånger om. Även om landslaget andas friskt luft, under Janne Anderssons ledning, är det ett faktum att vi nästintill saknar spelare i stora lag i de allra största ligorna.

De senaste åren har den numera landslagspensionerade Zlatan Ibrahimovic fått bära fanan nästintill själv. Bortsett Ibrahimovic är det ju bara Oscar Wendt och Victor Nilsson Lindelöf som huserar i lag som kan hävda sig på den yttersta nivån. Medan vissa blickar nostalgiskt mot svunna tider, då svenska spelare huserade i diverse europeiska storklubbar, kollar andra mot framtiden.

För även om herrlandslaget knappast har blomstrat på marknaden de senaste åren så har ju de svenska ungdomslandslagen presterat bättre resultat än någonsin förr.

Gemensamt för bronset vid U17-VM 2013 och guldet vid U21-EM 2015 är dock att det var två bedrifter som snarare var resultatet av kollektiva maskiner än individuell briljans. Självklart innehöll bägge trupperna en och annan spelare som kan nå någon av de största klubbarna, i de tyngsta ligorna. Men de allra flesta kan nog instämma i att det inte handlar om mer än någon/några enstaka spelare. För att hitta killarna som verkligen kan nå den högsta nivån, som återigen kan få oss att drömma om svenska spelare som fajtas om titlar i storligorna och går långt i Champions League, får vi titta ännu längre fram.

U21-EM 2015 Sverige
Det svenska kollektivet räckte till guld i U21-EM 2015. Foto: Axel Pettersson/Wikimedia Commons (Creative Commons).

Närmare bestämt till talangpoolen födda 1999.

I våras nådde P99-landslaget U17-EM och stod där för ett starkt mästerskap – då de vann gruppen bestående av Sverige, England, Danmark och Frankrike innan Nederländerna blev för svåra i kvartsfinalen. Det är dock inte för framgångarna i Azerbajdzjan som grabbarna födda 1999 skapat rubriker. Nej, det är för deras insatser i sina respektive klubblag.

Längst fram i kön, av dem som får oss att drömma om att återigen få se svenska spelare av högt europeiskt snitt, står en kvartett. Nämligen Alexander Isak, Joel Asoro, Mattias Svanberg och Sead Haksabanovic.

I det framgångsrika Europamästerskapet saknades såväl Alexander Isak som Sead Haksabanovic, då varken AIK eller Halmstads BK gick med på att släppa sina guldklimpar till mästerskapet. De hade ju redan då, tidigt i våras, slagit sig in som bärande spelare i sina respektive klubblag. Medan Alexander Isak slagit igenom på bred front i fotbollssverige – och numera får finna sig i rollen som affischnamn för P99-killarna – har Haksabanovic lyckats smyga lite mer under radarn.

Att sänka Djurgården i ett välexponerat tvillingderby väger trots allt betydligt tyngre än att bli matchhjälte på Örjans Vall, i superettans toppstrid. Men medan Alexander Isak hoppat in och ut ur startelvan i en av Sveriges största klubbar har Sead Haksabanovic varit en av superettans allra bästa spelare, och kunnat ta nya utvecklingssteg i en lugnare miljö.

Alexander Isak AIK
Alexander Isak har slagit igenom med dunder och brak i år. Foto: Anders Henrikson/Wikimedia Commons (Creative Commons).

Isak och Haksabanovic var de första av 99:orna att slå igenom för en bredare publik. I höst har ytterligare två namn fått sina stora genombrott. För Joel Asoro innebar David Moyes intåg i Sunderland en kometkarriär. Redan i ligaspelets andra omgång skrev anfallaren in sig i historieböckerna – då han blev såväl klubbens yngste som Sveriges yngste Premier League-spelare någonsin. Vid Skånederbyt mellan Malmö FF och Helsingborgs IF var det så dags för en fjärde 99:a att presentera sig ordentligt.

Mattias Svanberg hade visserligen gjort två allsvenska matcher tidigare – och även bidragit med en assist. Men det var insatsen i Skånederbyt, som dessutom kröntes med ett mål, som blev mittfältstalangens stora genombrott på bred front. Det var kvällen då han gick från omtalad i Malmö-kretsar till hypad på nationell nivå.

Kvartettens utstående kvalitéer har även, bortsett gällande Haksabanovic, uppmärksammats på landslagsnivå. Såväl Alexander Isak som Mattias Svanberg har belönats med trupputtagningar i P98-landslaget (att ungdomslandslagsspelare representerar äldre ålderskullar är ytterst ovanligt i Sverige) medan Joel Asoro till och med fått chansen i U21-landslaget.

Varken Alexander Isak, Sead Haksabanovic, Joel Asoro eller Mattias Svanberg får köpa trisslotter eller folköl i matvarubutikerna. Med andra ord är de fortfarande oerhört unga. Vägen till den yttersta toppen i fotbollsvärlden är såväl lång som krokig och fylld av fällor. Men att fyra svenska 17-åringar redan lyckats slå igenom för den nationella publiken gör att vi åtminstone kan tillåta oss att drömma. Ge oss själva möjligheten att fantisera om en svensk framtid där vi återigen har flertalet spelare som representerar stora klubbar i de stora ligor, och slåss om de största titlarna.

Fakta: Fler lovande svenskar 99:or

Alexander Isak, Joel Asoro, Mattias Svanberg och Sead Haksabanovic må gå i bräschen. Men det finns flera andra spelare födda 1999 som spås en ljus framtid. Nedan listas några av de andra stortalangerna i åldersgruppen.

  • Anel Ahmedhodzic, Nottingham Forest.
    Reslig mittback som i U17-EM var utflyttad till vänster i försvaret. Valde i vintras att lämna Malmö FF för spel i England. Förklarade i våras att han siktar på att ligadebutera under den pågående säsongen.
    Beroende på hur det går kan jag göra min debut nästa säsong. Det är mitt mål, sa han till FotbollDirekt.se under U17-EM.
  • Henrik Bellman, FC Köpenhamn.
    Mångsidig mittfältare – som kan husera såväl centralt som på bägge kanterna. Gjorde i vintras flytten från Helsingborgs IF till FC Köpenhamn, med vilka han har ett kontrakt som löper i två år till.
    – Både mitt och klubbens mål är att jag ska etablera mig i A-laget innan den perioden går ut. Hur fort det blir är helt upp till mig, förklarade Bellman i våras för Helsingborgs Dagblad.
  • Hugo Andersson, Malmö FF.
    Mittback som efter den ett år äldre Mattias Anderssons Juventus-flytt kommit allt närmare a-laget. A-lagsdebuterade i en träningsmatch mot Odense i somras. Gör troligen upp med ett år äldre Dennis Hadzikadunic om att bli nästa mittback att ta sig upp i MFF:s a-lag.
  • Joseph Colley, Chelsea.
    P99-landslagets lagkapten. Mittback som i landslaget oftast använts på det centrala mittfältet. Lämnade förra året Brommapojkarna för Chelsea, med vilka han i somras skrev på ett treårigt proffskontrakt med.
    – Nästa säsong är mitt mål att vara med U21-laget på heltid och bara spela med dem. Sedan får vi se om det blir någon träning med A-laget, sa Colley i våras till FotbollDirekt.se.
  • Oscar Krusnell, Sunderland.
    Vänsterback som a-lagsdebuterade för AIK under försäsongen 2015, för att därefter flytta till England. Missade likt Alexander Isak och Sead Haksabanovic vårens U17-EM. I Krusnells fall var det dock en skada som gjorde att han fick lämna återbud.
  • Pontus Dahlberg, IFK Göteborg.
    Ansedd som en av Sveriges absolut största målvaktstalanger och har varit en flitig truppspelare hos ‘Blåvitt’ den här säsongen, då han är reservkeeper bakom John Alvbåge. Väntar fortsatt på den allsvenska debuten men det står klart att IFK Göteborg har stor framtidstro gällande honom.
    – Man kan jämföra honom lite med Andreas Isaksson när han kom fram. Den jämförelsen är greppbar. Isaksson var 17 när han dök upp och det är ungefär samma kvalitet på Pontus, sa IFK Göteborgs målvaktstränare Stefan Remnér till Fotbollskanalen i våras.
  • Teddy Bergqvist, Malmö FF.
    Anfallstalang som likt Mattias Svanberg är en del av Malmö FF:s a-lagstrupp. Väntar till skillnad på jämnårige Svanberg dock fortsatt på den allsvenska debuten. Ständigt med på Malmö FF:s bänk och den allsvenska debuten lär ligga nära till hands.