Stora spelare från små nationer ingjuter det hopp som behövs

Författare:
Uppdaterad: 30 november, 2015

Jag charmas mycket av fotboll. Så klart av spelet på planen, men det finns andra aspekter runt det som också kan vara värda att nämna. En kul grej med sporten är dess storlek och lättillgänglighet. Vart du är befinner dig i världen, från en liten by i Afrika till någon ort i Asiens regnskog så kommer du kunna spela fotboll. Detta leder således till att vi ser spelare i världens högsta divisioner som kommer från länder där man inte tänker att det egentligen ska vara möjligt att komma från. Mot alla odds, trots de dåliga förutsättningar de har så slår de igenom som professionella spelare. Det kan vara olika problem, som att växa upp i ett korrupt Liberia, på ett väldigt kallt Island eller bara ha oturen att födas i ett land som inte är speciellt intresserat av fotboll på en nationell nivå, exempelvis Nya Zeeland. Dessa spelare har som sagt det tuffare på många sätt att faktiskt lyckas. Ändå gör dem det. Någonting i mig fascineras enormt av detta.

Eidur Gudjohnsen var en pionjär på Island i detta fall. Island har idag en talangfull trupp, men så har det inte alltid varit. Bara för några år sen räknade man landet som en blåbärsnation, det vill säga en slagpåse, tillsammans med länder som Luxemburg och San Marino. Islänningen slog med dunder och brak igenom i Chelsea där han och Jimmy Floyd Hasselbaink utgjorde ett dödligt anfallspar. Karriären gick sedan utför med sejourer i Barcelona och Monaco, men Eidur är en välrespekterad anfallare i Europa och framförallt någon som barnen på Island såg upp till. Gudjohnsen spelade i Barcelona, och han hade samma förutsättningar som dem, om inte ännu sämre. Det inspirerar folk.

Vi har fler exempel på listan så klart. I Liechtenstein hittar vi anfallaren Mario Frick med ett förflutet i Serie A. I Maltas landslag spelar fortfarande Michael Mifsud som är en legend på ön efter att han blivit den första maltesen i den engelska ligan när han skrev på för Coventry år 2007, och lyckades en gång göra 2 mål på självaste Old Trafford när hans klubb slog ut Manchester United i ligacupen. Makedoniens främsta spelare Goran Pandev öste in mål för Lazio innan han även spelade i både Inter och Napoli. Benjani Mwurawari ledde ett tag skytteligan i Premier League för sitt Portsmouth innan Svennis köpte zimbabwiern till sitt dåvarande klubblag Manchester City.

streymoy shutterstock
Från Färöarnas största ö Streymoy kommer tidigare City-målvakten Gunnar Nielsen Foto: Shutterstock

På Färöarna finns endast 2 stycken riktiga gräsplaner. Landets olyckliga position i Nordatlanten gör att klimatet är både kallt och regnigt. Ändå räknar man fotboll som den stora nationalsporten. När landslaget spelar hemmamatcherna på Torsvallen i huvudstaden Torshamn så är de 6000 sittplatserna alltid utsålda. Då ska man ha i beräkningen att inte ens 50 000 personer faktiskt bor i landet, alltså en stor procent av invånarna som går på matcherna. De stora profilerna är målvakten Gunnar Nielsen, som spelat i Premier League för Manchester City, och den unge talangen Jóan Simun Edmundsson. När Jóan köptes till Newcastle för att bli ungdomsproffs så vart det stor uppståndelse i hemlandet, och även om han aldrig lyckades gå hela vägen till a-laget så verkar han nu vara på rätt spår efter en mycket stark säsong i danska Velje.

De här länderna är fortfarande svårare att ta sig vidare från. Satsningarna på fotbollen går framåt men det är svårt när de inhemska ligorna saknar kvalité, mycket på grund av den väldigt begränsade befolkningsstorleken. George Weah från Liberia snappades upp av Arséne Wenger personligen och Ryan Nelsen sökte sig själv vidare från Nya Zeeland till USA för att kunna få en bättre fotbollsutbildning. Längre fram kommer vi kunna ta vara på fler spelare, och fler områden kommer att scoutas. På vägen dit kommer extremt många talanger att tappas bort. Därför är det extra kul när en spelare som Marian Pahars från Lettland blir en klubbikon i Southampton efter att ha räddat laget från nedflyttning. Det är då man njuter lite extra. För att fotbollen alltid kommer vara oförutsägbar och dessutom öppen att spela för precis alla.