Sunderland visar ännu en gång vad Premier League står för

Författare:
Uppdaterad: 29 oktober, 2015

Derbyt mellan Sunderland och Newcastle är för mig en av säsongens stora höjdpunkter. Tyne-Wear-derbyt bjuder alltid på matcher med hög intensitet och de brukar framförallt ha stor betydelse. Sunderland är ett lag som jag följt mycket senaste åren, medan Newcastle är ett lag jag har tappat intresset för. Så är det ju varje säsong, att intresset svalnar för ett lag men istället börjar man följa ett annat. Det var fantastiskt att se trion Andy Carroll, Kevin Nolan och Joey Barton i form säsongen 2010/2011. Efter att alla dessa herrar lämnade så fick Newcastle något så ovanligt som ytterligare en dynamisk trio i Demba Ba, Papiss Cissé och Yohan Cabaye. Ibland såg man Hatem Ben Arfa snurra upp motståndarna gång på gång. Men de alla svalnade och sedan dess har jag tyckt att Newcastle blivit ett lag som spelar mycket tråkigare fotboll och bara köpt in tveksamma fransmän. Sunderland har knappast vart bra de senaste säsongerna, men väldigt intressanta. Två år i rad har de lyckats hålla sig kvar mot alla odds. Gus Poyet stod för den mest sensationella säsongsavslutningen då Sunderland ”pulled of the Great Escape” när man slog City, Chelsea och United i de sista omgångarna och klarade sig kvar i Premier League trots att man hade legat under strecket sedan jul.

Stadium_of_light_Haway_the_lads
Ser man ljuset i tunneln på Stadium of Light? Foto: Shutterstock

Sex matcher i rad har nu Sunderland vunnit derbyt. Då ska man även ha i åtanke att Sunderland alltid har legat bakom Newcastle när dessa vinster kommit. Förra året inleddesmed åtta matcher utan seger av the Black Cats och endast en inspelad poäng. I år kom den första segern i den tionde omgången. Säsongen började tungt, speciellt när man förlorade mot Norwich på hemmaplan med 1-3. Mot West Ham visade Sunderland att man faktiskt kunde spela fotboll. Den första kvarten rullade man ut Londonlaget helt och Steven Fletcher lyckades även med att göra det första målet efter 11 minuter. Stämningen på Stadium of Light var otrolig vid det laget, publiken gav sitt lag stående ovationer. Efter 7 matcher med bedrövligt spel fick de äntligen någonting att vara glada över. Festen kom dock snabbt av sig då Jermaine Lens drog på sig ett rött kort tidigt i andra halvlek. Matchen slutade 2-2.

Fansen fick matchen efter se att glädjen över ett nyfunnet spel skulle bli kortvarigt. Förlust mot West Bromwich resulterade att Dick Advocaat fick foten. In med Big Sam för att få en stabilitet i laget, framförallt i Bolton och West Ham visade han sin kapacitet som tränare. Starten kunde inte heller bli bättre. 3-0 skrevs slutsiffrorna till och stämningen på Stadium of Light var magisk. Supportrarna fick se sitt lag klättra upp från bottenplatsen i tabellen. Frågan är om de i år kan lyfta sig ännu en nivå för att undvika en dramatisk avslutning på säsongen. Truppen är medioker och det finns inte riktigt någon spelare att ”hålla ögonen på”. Å andra sidan är det lagspelet som räddat Sunderland i slutändan.

Sunderland bidrar för många till vad fotboll egentligen handlar om. Sammanhållning. Att kunna ta sig i kragen och gå ut för att ge allt. När Agüero gjorde sköt in segermålet för City i sista minuten i sista matchen med säsongens sista spark mot Queens Park Rangers visste glädjen i Manchester inga gränser. Fansen fick uppleva eufori och ögonblicket är tveklöst ett utav de största i Premier Leagues historia. Men när Wickham trycker dit 2-1 mot City och Borini gör 2-1 borta mot Chelsea i the Great Esccape så sker också historia, bara en annan sorts. Man kan inte hjälpa att älska säsongsavslutningarna som är spännande in i sista omgången, både i botten och toppen.

Fotboll är en enkel sport; 22 män jagar en boll under 90 minuter och till slut vinner Sunderland derbyt.