Tack Thomas, skapa nu ny historia

Författare:
Uppdaterad: 13 oktober, 2014

Röd-svartklädda Eintracht Frankfurt tuffar på. De har gjort tredje flest mål i Bundesliga, bara Bayern München och Bayer Leverkusen har mäktat med fler. De är också ett av lagen som släppt in flest. Orsaken? En hawaiispelsälskande legendar på bänken med ett hjärta som blöder grönt och vitt.

Året är 1972. Björn Borg gör debut i tennislandslaget, Gudfadern har premiär på bio och 11-årige Thomas Schaaf börjar spela för Werder Bremen. Om ni någonsin har läst böckerna om Åshöjdens BK eller BK Pantern så är ni väl införstådda med dramaturgin; juniorfotboll, b-lagsfotboll, a-lagsfotboll. För vissa juniortränare, b-lagstränare, a-lagstränare. I den ordningen. Och givetvis med enormt mycket slit och lojalitet på vägen. Böckerna kunde lika gärna ha handlat om Thomas Schaaf, den mustachprydde, träningsoverallbärande, tunnhårige man som förblev Werder Bremen trogen i 41 år utan uppehåll. Tillsammans gick de genom alla faser, juniorfotboll, b-lagsfotboll, a-lagsfotboll, juniortränare, b-lagstränare och till slut som a-lagstränare i 14 år.

Kanske var de som gjorda för varandra – Werder Bremen är en oerhört lojal arbetsgivare där Otto Rehhagel, med Schaaf som spelare, var tränare i 14 år – 10 år mer än han fått stanna i någon annan klubb. Och Thomas Schaaf som efter att ha lett klubben till en liga-cup dubbel 2004 och skakat både Chelsea och Barcelona i Champions League. Schaaf hade otaliga klubbar som väntade på hans signatur men hur skulle han någonsin kunna svika klubben i sitt hjärta?

Casillas, Schweinsteiger, Lahm, Terry, Scholes, Giggs, Maldini. Listan kan göras lång. Gemensamt? Alla har varit sina klubbar trogna hela karriären. Men en fråga kvarstår; Om de hade spelat för en klubb som spelade i andra ligan när de kom dit och sedan i ytterligare 30 år lät fansen svettas mer vatten än vad som ryms i floden Weser som rinner genom Bremen när de väl spelat i högsta ligan, hade de då stannat?
Tveksamt. Vi måste sätta det här i perspektiv. Arsene Wenger – 18 år. Sir Alex Ferguson – 27 år. Thomas Schaaf – 41 år.

Som att en mor skulle överge sin son

Kanske var det bara rimligt att Werder Bremen klarade kontraktet med nöd och näppe säsongen 2012/13 på samma vis som klubben precis hade säkrat nytt kontrakt 1998/99 innan Schaaf tog över efter Felix Magath. Schaaf sluter ju cirklar.
Schaafs avsked 2013 hade varit på gång en längre tid. Stjärnor som Per Mertesacker, Torsten Frings, Diego och Mesut Özil hade inte gått att ersätta och ett par felköp hade fått Europa League-finalisten från 2009 att slåss om överlevnad. Det var mer dåligt motstånd i form av Fortuna Dusseldorf och Greuther Furth än något annat som gjorde att klubben lyckades hänga kvar.

Men. Schaaf fick i stort ingen kritik av Werder-supportrarna. Istället beskrev en supporter det så här:

Det var väl väntat (avskedet). Men för mig är det som om att min mamma skulle säga: ”Min son, jag är inte längre din mor”. Overkligt, överraskande, fruktansvärt fel. Enda sen jag började hålla på grön-vitt har du funnits där.

Efter att kontraktet säkrats och Schaaf avgått återstod en match av säsongen. En match utan Schaaf på bänken. Kanske hade fansens kärlek varit för mycket för en ”inget-nonsens”-man som gjorde sitt jobb utan att förvänta sig ett tack tillbaka. När Schaaf tog över var Werder Bremen kanske det tråkigaste laget i ligan. Det frejdiga Werder Bremen hela fotbollseuropa lärde sig att älska under mitten på 2000-talet var helt och hållet tränare Schaafs verk – gör motståndaren tre så gör vi fyra verkade deras filosofi vara.
I flera år fungerade det, Ailton, en tjock, alkoholälskande brasse (visst låter det som Ronaldo eller Adriano) blev skyttekung. Men sen kom verkligheten ikapp den relativt lilla klubben från norr och Schaaf fick lämna. I stor del för att hans partner-in-crime, sportchefen Klaus Allofs, flytt skutan ett par år tidigare och mediokra spelare köpts in för stora pengar. När giljotinen väl föll tog Schaaf blygsamt farväl, tackade alla involverade för tiden som varit och drog sig tillbaka i ett år.

Werder Bremen går knackigt i år och placerar sig sist i tabellen just nu efter ynka fyra poäng (noll vinster) på sju matcher. I Eintracht Frankfurt flyter en grön-vit våg av eufori genom klubben just nu. Förra året mäktade klubben bara med 39 mål. Just nu ligger de femma i Bundesligatabellen och har öst in mål. Thomas Schaaf har skritt till verket igen. Eller med hans egna ord:

Enligt min filosofi är det mer troligt att en match slutar 4-3 än att det blir en ångestfylld 1-0 seger.

Inläggsfoto: Steindy/Commons Wikimedia. Licens: Creative Commons